23 maj, 2013, 08:05
Andrea, 8 år, i tuffaste maskeraddräkten.
Nu räknar vi dagarna till sommarlovet! I vår by får skolbarnen klä ut sig på Elevrådets dag.
Maskeradutstyrseln brukar skapa en del huvudbry hos barnen och deras föräldrar. Jag skickade iväg en cowboy i skinnhatt (loppisfynd) och Texas-flagga (ur souvenirsamlingen) och en kille som helt vägrade klä ut sig.
Jerker skickade iväg en resväska. Byns sötaste resväska!
Tack Jerker & Andrea för lånet av bilden.
MARIA SVEMARK
22 maj, 2013, 08:05
Jag tänkte förena nytta med nöje. Jag ville pynta matbordet med doftande blommor från trädgården och tyckte att syrénbusken vid lekstugan blivit lite för hög.
Men.
Det finns ju flera anledningar till att jag sköter Loppisbloggen och inte en trädgårdsblogg. När det gäller trädgårdsskötsel är jag inte bara okunnig. Jag är även opraktisk, lite bekväm och en smula lat. Någon stege hittade jag inte. Därför stod jag på marken och böjde ner alla långa grenar som jag ville tukta.
Jag klippte av och släppte tillbaka, klippte av och släppte tillbaka. Gren efter gren.
Det gick bra tills en gren släppte tillbaka med egen kraft och tog min sekatör med sig. Upp på lekstugetaket.
Där ligger den fint.
Det blev inga syrénbuketter till matbordet den här gången. Grenarna står nu istället i det här loppisfyndet. Jag tror att den är en kantin för varm mat. Har du en bättre idé på vad den använts till, hör gärna av dig i kommentarsfältet nedan.
Har du synpunkter på syrénskötsel, kika hellre in hos Maud på trädgårdsbloggen: Tanten, katten och täppan.
17 maj, 2013, 08:05
”Sätta guldkant på tillvaron” är ett gulligt uttryck. Jag använde det själv när vi berättade om Hemmets Veckotidnings nya pengasida förra veckan.
På lördagen hörde jag uttrycket på Björkens centra i Höör. Personalen på Björken brukar ordna loppis ungefär en gång om året för att få in extrapengar till verksamheten. ”Guldkant på tillvaron” för de boende på centrat, alltså. Underhållning eller utflykter står högst på önskelistan. Ett år gjorde de en resa till Hovdala slott utanför Hässleholm.
På bilden syns Annika Ragnarsson och Karin Sjölin med mitt loppisfynd, en engelsk retrobricka.
Och apropå Hovdala måste jag dela med mig av en bild från när vår familj besökte Rikstorneringen där i fredags. På vägen till de tappra riddarnas tävlingar mötte barnen två vakter. Visst ser de häftiga ut? Att ha en kul hobby är också ett sätt att skapa guldkanter.
15 maj, 2013, 08:05
Nu börjar det arta sig. I helgen kom tapeten upp i hallen, bakom kökssoffan som min mamma (på bilden) fyndat på loppis.
Tapeten kommer från Midbec och heter Miss Print 2 MISP 1077. Jag är mycket nöjd med resultatet, men den var svår att sätta upp och krävde en del svordomar.
Vill du läsa mer om kuddarna, se här.
13 maj, 2013, 10:05
Våra vänner har väldigt roligt åt att min man köpte en ful serveringsvagn i Dallas-stil på loppis och att jag efter nästan ett år äntligen fick ut den ur huset.
Serveringsvagnen har verkligen delat vår familj i två läger! Mannen tyckte den var kul och praktiskt, men eftersom jag tyckte den var ful och opraktisk blev den ganska omgående ställd åt sidan. Barnen tog hand om den och gjorde den till en uppställningsplats för Lego-projekt.
Jag avskyr att erkänna det men barnen GRÄT när jag skänkte den till loppisen.
I långhelgen har jag haft utrensning igen och nu skänkte jag bort bag-in-box-stället, som maken också fyndat på loppis. Samma visa: Han tyckte prylen var kul och praktisk, jag tyckte den var osmaklig, onödig, skrymmande och opraktisk och barnen grät.
Nej, det gjorde de förstås inte. Jag bara skojar.
På fredagen nämnde jag min glädje över det bortsorterade bag-in-box-stället på Facebook. Det skulle jag inte gjort, för på lördagen kom Ulli (hon med Posten-stolen och husvagnsfesten) och hennes man dragandes med den här prylen. De ville trösta min man (fniss!).
Pava-rött-i. Svensk folkhumor. Say no more.
AV MARIA SVEMARK
Har du eller din partner också gjort onödiga loppisfynd? Mejla mig gärna på maria.svemark@hemmets.aller.se
8 maj, 2013, 11:05
Retrotextilier är min stora last här i livet. Det är något med deras färger och barnsliga mönster som gör mig glad. Jag lägger gärna tyger och bonader på lager, även om jag innerst inne vet att jag inte kommer att få användning av dem.
Den här väggbonaden med en påfågel kom jag över för 20 kr på en byaloppis. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om den är supercool eller bara förskräckligt jätteful.
”Örk-blää-pi-usch”, som barnen brukar säga, när jag serverar något nytt och spännande i gratängform.
Kanske blir den mindre spy-grön om jag målar väggen i en annan färg?
Men, som så många andra ting här i livet, tenderar saker att bli mer värdefulla när man får veta historien bakom. När jag sökte information om signaturen ULLAS, hittade jag först en målande beskrivning av bakgrundsfärgen. Den är således inte längre spygrön, den är nougatfärgad.
Sen surfade jag in på Retro Schmetro, se här. Den bloggen citerar i sin tur bloggen Re-DiZaIn, se här. På några minuter fick jag massor av ny kunskap om ULLAS, textildesignern Ulla Scheuer som hade sin mest produktiva tid från 50- till 70-talet. Jag tänker inte återge hennes gripande livshistoria här, ni får kika in på de andra bloggarna. Där finns också fler textilier att njuta – eller förfäras – av.
MARIA SVEMARK
3 maj, 2013, 09:05
Dagens lärdom: Be inte andra vara din spegel. Du kommer aldrig få det svar du vill ha!
Byaloppisarnas klädhögar kan vara fantastiska fyndställen, om du gillar second hand och har tålamod. Tyvärr har inte alla arrangörer tänkt på att sätta upp en spegel. För prova vill man ju, åtminstone när det gäller jackor och kavajer. Det går fem blusar på ett tungt ytterplagg och därför vill du inte bära hem en illasittande kappa i onödan.
Först tog jag på mig en turkos kappa och frågade försäljerskan vad hon tyckte:
– Jättefin! Sitter jättebra!
– Okej, tack, sa jag, och andades ut så att tyget mellan knapparna bultade ut på ett osmickrande sätt.
Nej, det blev inget köp.
Sen hittade jag en tjusig, senapsgul dräktjacka från gissningsvis 60-talet.
– Sitter den bra? frågade jag en annan kvinna eftersom försäljerskan varit för snäll mot mig.
– Ja…Du behöver ju inte stänga den, sa hon tveksamt.
– Men det kan jag, sa jag, för det kunde jag faktiskt. Hrmff..!
Det blev köp (10 kr) och jag är mycket nöjd.
Fynd eller diskhandduk?
Dagens lärdom, alltså: Be inte andra agera spegel, alternativt ta med en ärlig kompis med gott omdöme.
Dagens lärdom, till loppisarna: Häng upp en spegel. Jag kan omöjligt vara den enda fåfänga loppisbesökaren.
1 maj, 2013, 19:05
Keramiktavla av Lars Bergsten. 10 kr på en skånsk byaloppis.
Keramiktavlor brukar inte falla mig i smaken – men den här gick rakt in i hjärtat!
Figurerna som sitter vid bordet fick mig att tänka på Saleh Dirawi i Sundsvall. Känner du igen efternamnet? Jo, det är Gina Dirawis pappa. Jag hade förmånen att få skriva om Saleh och hans härliga familj i samband med årets final i Melodifestivalen, som Gina ju var programledare för.
Saleh och hans fru är palestinier och växte upp i flyktingläger i Libanon. I Hemmets Veckotidning berättade Saleh såhär om sin barndom och hur den format hans syn på livet:
”Vi är tolv syskon. När jag ser tillbaka på min barndom minns jag det faktiskt som en rolig tid, trots att vi hade det väldigt svårt. Vi bodde i ett hus utan isolering och det hände att det regnade in. Vi syskon sov tillsammans för att hålla värmen. En gång blåste det så mycket att taket flög av, mitt i natten. Vi hade bara en lampa, så när vi läste läxor satt alla runt samma bord och la ut sina olika böcker i en cirkel runt lampan. Det brukar jag påminna mina barn om när de sitter på sina egna rum och läser läxor. Det har varit viktigt för oss att lära våra barn att de inte ska ta sina möjligheter för givet.”
Visst ser det ut som Saleh och (några av) hans syskon på tavlan? Läser de läxor, eller sjunger de tillsammans? Jag ska hur som helst hänga upp den hemma, så att även min familj kan bli påmind om att vi inte ska ta saker och ting för givet.
Väggplattan är signerad Lars Bergsten, som frilansade för bl a Upsala-Ekeby. Se mer av Lars Bergsten här.
MARIA SVEMARK
30 april, 2013, 13:04
Vi hade bestämt oss för att lämna loppisen tomhänta när 7-åringen fick syn på en helt ny fågelholk.
Bra idé, tyckte pappan, köpte holken och satte upp den i trädet. I helgen flyttade det faktiskt in ett nyförälskat blåmes-par.
Lycka!
Kanske klarar vi oss undan skaffa-hamster-tjatet några veckor? ”Nej, barn, ni fick ju blåmesar. Och snart kommer paddorna!”
Hurra!
Medan jag skriver detta slår träden ut. Det går fort nu!
26 april, 2013, 08:04
Garageloppis-safari är ett underskattat helgnöje. Jag kan inte motstå att följa de där charmiga, ofta hemmasnickrade loppisskyltarna som leder oss långt in i villaområden som vi säkert aldrig hade besökt om inte en familj bestämt sig för att rensa i röran.
Du kan hitta precis vad som helst på en garageloppis. Som den här strandstolen, till exempel.
Min första tanke när jag såg den var: HUR kan man tro att det går att sälja en strandstol med Postens logga?
Min andra tanke var: VEM över 40 kan komma ner och upp ur en sådan strandstol utan att 1. Stöna 2. Få ryggskott.
Min tredje tanke var: Visst, ja, Ullis husvagnsfest! Den perfekta värdinnegåvan!
Vi är nämligen bjudna på husvagnsfest i sommar. Ulli är en humorist av rang. Hon har kryddat inbjudningskortet med snillrika formuleringar typ ”Bindefelds svåraste uppdrag” och ber oss komma klädda i träningsoverall till familjens ”Babsan” (en Solifer -91).
Så givetvis ska Ulli ha en hopfällbar strandstol till sin husvagn. Och varför då inte en strandstol med postlogga. Ullis far jobbade nämligen på Posten i – håll i er – 49 år.
Det var säkert tankeöverföring, för på eftermiddagen efter mitt garageloppis-besök kom Ulli, maken och yngsta dottern inom för en snabb kaffe. Jag kunde givetvis inte hålla mig och hon fick sin present.
Jag överdriver inte när jag säger att hon asgarvade en halv minut. Utan att andas.
Tänk på det nästa gång du ska ha garageloppis och undrar om det finns några gränser för vad du kan sälja.
Det finns en köpare för allt. Allting går att sälja, om inte med mördande reklam, så åtminstone med en postlogga.
MARIA SVEMARK
25 april, 2013, 08:04
Minns ni den här mojängen?
Den här boklådan för mina tankar till 80-talets skolbibliotek. Böcker som skulle tillbaka till hyllorna placerades i en bärbar låda i väntan på att den allvarsamma skolbibliotekarien fick tid över. Mest poppis var Max Lundgrens böcker om Benny Boxaren.
Mitt lilla anfall av nostalgi kostade mig 100 kr.
I morgon tänker jag berätta om ytterligare ett loppisfynd från förra helgen. Inte det bästa, men definitivt det mest oväntade!
Välkommen tillbaka!
PS. Surr i korridorerna: Jag har förstått att många av mina kollegor laddar inför Sloppis på Regementsgatan i Malmö-stadsdelen Slottsstaden. Tid: kl 10-14, lördag 27 april. Se mer info här.
Själv funderar jag på att dra till Bakluckeloppisen på Marknadsplatsen i Sjöbo, kl 10-13, se här.
24 april, 2013, 08:04
En av fördelarna med att handla prylar och möbler på loppis är att du kan byta ut dina fynd, utan att få tom plånbok och dåligt konsumtionssamvete. Jag byter ofta när jag hittar något bättre.
Det här retroskåpet, till exempel. Vi hade ett nästan likadant, men det här var i bättre skick och var försett med en trevlig skrivskiva.
De goa gubbarna på Lions lät mig köpa det för 100 spänn. Och då ingick bärhjälp och småprat om ditten och datten. 
Vårt gamla sideboard, det sålde jag för 300 spänn. Jag hann inte få Blockets bekräftelsemail innan första spekulanten (av totalt fyra på en timme) ringde.
Kanske sålde jag det för billigt? Kanske det, men leendet på en lycklig köpare har också ett värde!
Priset för Sötast på loppisen i lördags tog lilla Savanna, 19 månader, som delade vagn med hunden Gucci! Mormor heter Linda och bor i Hörby.
Min loppislista för Hörby hittar du i mitt tidigare blogginlägg här.
22 april, 2013, 11:04
Gerda på idemakeriet.se hade fyllt ett kockumskärl med vatten, blommor och ljuskoppar. Bra idé till våren!
Loppissuget vaknar med solen. I lördags for jag runt på fem olika loppisar – varav en hölls i trädgården hos min vän Gúa Hlífarsdóttir. Hennes butik Mor Ágústas garage fyllde 2 år och det skulle förstås firas med en brocante.
Gúa Hlífarsdóttir i butiken, som ligger i ett ombyggt garage.
Brocante är det franska ordet för loppis och har också gett namn åt den här charmiga, industri-franska lantstilen som Gúa tolkar med kärlek, humor och finurlighet!
Gúa (”Goa”) har en av Sveriges mest besökta inredningsbloggar, Hvitur lakkris (klicka!) i sin genre. Att kliva in i hennes butik är som att lämna den riktiga välden för en liten stund. Det sitter mycket Girl Power i väggarna, ska ni veta! Bloggen och butiken kom till efter att Gúa haft liten paus i livet. Hon bestämde sig för att det enda rätta var att byta bransch och satsa fullt ut på sitt fritidsintresse (och på sig själv, förstås). Och det funkar, alltså! Vi som bor i byn, Harlösa, är förstås omåttligt stolta över att Gúa valde att satsa på hemmaplan.
Här följer några bilder från butiken, från familjens uteplats och Gúas vänners brocante. Men kika hellre in på Gúas blogg eftersom hennes bilder är mycket bättre än mina. Där hittar du också en lista över andra bloggare och nätbutiker, som deltog i lördagens loppis.
Själv köpte jag inget – mina pengar var redan slut. Vad jag köpt innan på dagen återkommer jag med under veckan här på bloggen, så – välkommen tillbaka!
19 april, 2013, 09:04
Vykort från Harlösa, 1946.
Jag är ingen flitig Tradera-shoppare, men när gamla vykort från min hemby dyker upp kan jag inte motstå att lägga bud.
När jag fick hem bilden ovan la jag ut den på byns Facebook-sida. Kommentarerna haglade in. Gamla bilder väcker minnen!
Har ni varit inne och kikat på Flygfotohistoria – ett Sverige i repris? Det är ett stort arkiv med flygfoton från förr. Har du tur hittar du också en gammal bild från din hembygd. Sidan hittar du här.
15 april, 2013, 08:04
Den danska konstnären och affischtecknaren Bjørn Wiinblad (1918-2006) har länge varit min stora favorit. De här månadstavlorna fanns i mitt barndomshem på 70-talet. Wiinblads önskan var att ge människor glädje. Och vem blir inte glad av de här barnsliga och detaljerade bilderna?
När jag kommer till loppisar tittar jag alltid efter tallrikar, muggar eller annat från Nymølle Fajancefabrik och Rosenthal.
Min danska faster har ganska roligt åt mitt samlande, för i Danmark är det mest äldre människor som gillar Wiinblad-prylar. Till och med på hemsidan för Bjørn Wiinblads konstnärhem erkänner entusiasterna att meningarna om hans verk går isär än i dag och att Wiinblad nådde störst erkännande utomlands.
Efterfrågan på Wiinblads verk har minskat på Tradera de senaste åren, men det är fortfarande ännu billigare att köpa tallrikar m m i Danmark.
Den här samlingen med 14 månadstallrikar kom jag över för ca 170 svenska kronor i en antikaffär i Odense. När jag gick igenom tallrikarna upptäckte jag givetvis en del dubbletter.
Den enda månaden som fattades var oktober! Retligt!
Men den hittade min mamma och min faster åt mig några veckor senare. De var på samma loppis, men gick på två olika håll, och när de hittade tillbaka till varandra i vimlet hade båda köpt en oktober-tavla till mig!
Hej, hej Peder! Vi tittar in, no problem!
Min danska faster Ruth & farbror Bernt (han kommer från Sundsvall) med några av mina andra, många fynd...
Laddar ...
Senaste kommentarerna