Följ med Loppisbloggen hem till Annikki!

Annikki Petterssons samling är ögongodis för alla som uppskattar vackra textilier. Hemma i villan i Hässelby har hon ett helt rum fullt av broderier.

I många år låg samlingen gömd på vinden medan Annikki skötte sin svårt sjuke make. Att plocka fram broderierna blev ett möjlighet att fylla ett tomrum - på flera sätt…

Väggbonader med fåglar i korsstygn. Munkar som dricker vin. Gigantiska vita bordsdukar, handdukar med monogram och en tavla med hundar som blivit beordrade att sitta fint. I Annikkis samling finns allt en textilälskare kan drömma om. Vissa dukar är nästa för perfekta – man får känna försiktigt på ytan för att försäkra sig om att blommönstret verkligen är broderat, och inte tryckt.

– När jag sorterar kan jag inte låta bli att tänka på kvinnorna bakom broderierna. Jag brukar fundera över vad de hade för möjligheter. Vad tänkte de på, när de satt med nål och tråd och sydde, kanske med ett stearinljus som enda ljuskälla? För mig är detta inte bara broderier – det är en fantasivärld som öppnar sig, säger Annikki.

Hon pratar fort och mycket, lyfter fram lådor, vecklar ut dukar och viker ihop. Rummet i villan ser nästan ut som ett litet museum. I en bokhylla ligger mindre alster, brickdukar och dukar på rullar. På en vägg hänger några av hennes favoriter, bland annat den bräckliga väven med munkarna. På väggen mitt emot står stegar med ihopvikta dukar hängandes över varje pinne. Stegarna har Annikki själv snickrat.

– När man la örat mot marken kunde man höra hur de bombade längre bort. Pappa klarade sig, men var sjuk när han kom hem. Vårt lilla lantbruk utvecklades inte som vi hoppats och vi barn fick tidigt ge oss ut i arbetslivet. Jag drömde om att få gå en kurs i broderi, men det fanns det inte pengar till, säger Annikki.

Annikki hamnade i restaurangbranschen och mötte sitt livs kärlek, den svenske trombonisten Bertil Pettersson. Han kom till hotellet där Annikki arbetade för att spela med sin orkester.

–  När han åkte hem efter en månads tid sa min chef att ”nej, vi måste nog be Bertil komma tillbaka, för Annikki är så ledsen”. Så han kom tillbaka. När han sedan reste hem till Stockholm igen följde jag med honom, och vi förlovade oss. Det var våren 1955. Sen fick vi två söner, Jan och Åke, och fem barnbarn, berättar Annikki.

Annikki har handarbetat mycket. När barnbarnen var små stickade hon kläder till dem.

Broderier började hon samla på under 70-talet. De första köpte hon i en butik på S:t Eriksplan inne i Stockholm. För några tio kunde hon få en hel hög med vackra dukar, vissa nästan hundra år gamla.

– När en gubbe snickrar en byrå, då blir den genast högt värderad. Men när kvinnor broderar, då är det inte värt något alls. En gång såg jag en dam som putsade fönster med gamla broderier. Jag blev så upprörd! Det blev en vändpunkt för mig. Efter det bestämde jag mig – jag ska rädda broderierna!

 I tre decennium samlade Annikki. Under sina resor med husbil i Sverige stoppade Annikki och Bertil ofta till vid auktioner, samlarmässor och loppmarknader. En av de äldsta textilierna, från slutet av 1800-talet, hittade hon på en gårdsauktion. Den låg skrynkligt ihoplagd i en hög med andra broderier. På väven sitter två munkar och dricker vin i ett källarvalv. Med gammeldags bokstäver står det broderat: ”I djupa källarhvalfvet här kan man all världen glömma”.

Många av sina bästa fynd har hon gjort precis före stängningsdags. När försäljarna är på väg att plocka ner är det läge att pruta.

– En gång blev jag så väldigt förtjust i en duk. Den kostade lite mer än jag hade råd till, men då övertalade jag Bertil att ge den till mig i födelsedagspresent. Han har varit tålig många gånger, min Bertil, men han har nog trots allt fått ut något av det ändå, genom att se min glädje, säger Annikki.

En hakklapp, från 1927. Sigrid hette flickan som fick den i present.

I början av 90-talet drabbades Bertil av en hjärnblödning. Annikki ville så länge som möjligt vårda honom hemma. Ett rum på bottenvåningen gjordes om efter Bertils behov.

 - Det var en väldigt jobbig tid. Till sist var det en biståndshandläggare som satte stopp och bestämde att Bertil skulle flytta till ett vårdhem. Jag kan fortfarande gräma mig även om alla tyckte det var rätt beslut, berättar Annikki.

När Annikki inte längre behövde ta dygnet runt-ansvaret för sin sjuke man öppnades en möjlighet att ta upp gamla hobbies.

– Det var då jag kom att tänka på min broderisamling. Den hade legat i lådor på vinden sedan Bertil blev sjuk. Jag började att ta ner lådorna, sortera och tvätta. Nu hade jag ju plats också. Bertils rum stod tomt, så det fick bli mitt eget lilla museum, säger Annikki.

Sönerna har inte mycket till övers för mammas broderisamling.

– Jag brukar fråga dem, ”vad ska ni göra med mina broderier när jag dör?” Då svarar de: ”du ska inte dö på länge än, och när du dör, då kör vi dina broderier till återvinningsstationen!”, säger Annikki, och man anar en viss ironisk underton.

– Egentligen skulle jag vilja göra mig av med hela samlingen, sälja alltihopa. Jag känner redan nu att jag sorterar lite för mycket och aldrig riktigt blir nöjd. Om jag får drömma skulle jag vilja att broderierna kom andra tillgodo. Men jag vet inte om något museum vill ta hand om det. Jag gjorde några försök och ringde museer på 80-talet, men de sa att deras samlingar redan var fulla då. Trist – det är ju en bit kvinnohistoria, säger Annikki, men konstaterar samtidigt att samlare, de är ett släkte för sig:

– Jag samlade inte under hela Bertils sjukdomstid. I tjugo år låg broderierna på vinden. Men som samlare förblir man nog alltid lite tokig. Ofta, när jag tittade på intervjuprogram på tv, kunde jag komma på mig själv med att jag inte lyssnade på samtalet. Istället satt jag och tittade på dukarna de hade framför sig på bordet.

Annikki använder aldrig sina broderier – inte ens som dukar.

– Nej, då kan det ju bli fläckar! Det här är en samling, en bit kvinnohistoria, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om det blev fläckar!

AV MARIA SVEMARK

FOTO: KURT PETTERSSON

Imorgon på Loppisbloggen: Bukowskis vintageexpert berättar om vilka textilier du ska hålla utkik efter!