Barnbarn är livets efterrätt! Men vad gör man om det inte finns några i sikte? I Hemmets Veckotidning nr 14 berättar  Madeleine Mesterton om hur hon tog nätet till hjälp och fick kontakt med familjen Berglund som saknade en extramormor. Under snart två år har hon avlastat föräldrarna Linda och Rowan och blivit en viktig person för deras dotter Alina.
– Vilken tur att jag vågade följa min magkänsla! säger Madeleine.

Baka och pyssla, gå på museum eller bara läsa en godnattsaga. Att få umgås med sina barnbarn är livets efterrätt. Umgänget blir otvunget och kravlöst, dessutom finns det oftast mer tid än när de egna barnen var små.
Men det finns de som inte har eller kan få barnbarn. Och så finns det familjer med barn som inte har mor- eller farföräldrar – åtminstone inte i närheten.
Madeleine Mesterton, 63 år, i Stockholm är en av många kvinnor utan egna barnbarn. Hon har haft ett intensivt yrkesliv som gestaltterapeut, hon har dessutom startat upp en patientförening för personer med ätstörningar som hon jobbat med under många år. Därför började hon egentligen inte fundera så mycket på barnbarn förrän hon för några år sedan drog ner på jobbet.
– Jag ville gärna umgås och få en nära och långvarig kontakt med ett barn. Men det kändes svårt att lösa.
Madeleine är gift och har tre vuxna bonusbarn men ingen av dem var i fasen att de kunde tänkas skaffa egna barn. Man kan inte påverka sina närståendes liv, däremot kan man påverka sitt eget, tänkte hon.
– Jag började fundera på om jag skulle göra hembesök hos gamla och sjuka, läsa för barn på sjukhus eller jobba ideellt för Stadsmissionen. Jag tycker ju mycket om att umgås och träffa folk i alla åldrar, säger Madeleine.
Inget av detta hann hon påbörja förrän hon av en slump fick reda på att det finns en sajt som heter Extramormor.se.
– Här förmedlas kontakt mellan familjer som söker en extramormor och sådana som jag, som vill men inte har kontakt med ett barn, berättar Madeleine.
Hon tyckte det lät spännande och registrerade sig utan att egentligen tänka efter.
– Hade jag funderat för länge är det inte säkert att jag fullföljt det hela. Nu gick jag in spontant och ganska förutsättningslöst för att se om det var något för mig.

På sajten hittade hon mängder av kontaktannonser från föräldrar som sökte barnvakt, i de flesta fall ville de få kontakt med någon som kunde hämta deras barn på dagis bestämda dagar.
– Det ville inte jag, säger Madeleine. Min tanke var i stället att bli en ”riktig” extramormor, någon som visserligen kommer när det behövs men inte på fastlagda tider. Min önskan var också att få göra något roligt med barnet, som att baka, pyssla eller kanske åka till Skansen. Ja, helt enkelt bygga en långvarig relation med ett barn – inte bara vara barnvakt.
Bland alla annonser hittade hon till slut en som var annorlunda. Det var Linda Berglund som skrev att hon sökte en extraresurs till henne, maken och dottern Alina, då 9 månader.
– Linda var ensam en del eftersom Rowan jobbade utomlands två veckor varje månad. Någon mormor eller farmor fanns inte i närheten. Hon behövde avlastning emellanåt men det var också viktigt för henne att Alina fick en relation med någon ur den äldre generationen.
En som inte gillade idén var Madeleines man Oliver. Han var rädd att hon skulle bli just barnvakt och att det skulle ta mycket av deras tid. Men Madeleine stod på sig, och när hon och Linda vid första mötet kände att personkemin funkade var det ingen tvekan för Madeleine att fullfölja idén.
Även Lindas man Rowan var tveksam.
– Rowan är från Kurdistan och där är det ännu viktigare än här att man håller sig inom släkten när man behöver en extraresurs. Eftersom både jag och Linda hade män som inte gillade upplägget beslöt vi att träffas alla fyra. Det blev ett lyckokast, alla fick förtroende för varandra och Rowan och Oliver fick jättebra kontakt.

I nästan två år har Madeleine nu varit extramormor för lilla Alina. Hon hämtar på dagis när det behövs och passar Alina om Linda och Rowan ska bort någon kväll eller om de behöver avlastning. Men hon gör också just de roliga saker med Alina som hon tänkte från början. De pysslar, bakar och åker ut tillsammans. Och Madeleine följer ibland med när det är lucia eller händer speciella saker på Alinas dagis.
– Och så gör jag och Alina utflykter med mina väninnor och deras barnbarn. De träffarna blir på ett helt annat sätt än om jag och mina väninnor skulle ha träffats själva.
Madeleine säger att många kvinnor i hennes ålder är väldigt fokuserade på sina barnbarn och att den som inte har barnbarn i dessa samtal lätt kan känna sig utanför.
– Numera när de tar upp och visar bilder av sina barnbarn tar jag fram bilder på Alina. Hon är en fantastisk liten tjej och jag är så glad för att jag får vara en del av hennes liv.
Men om nu Linda och Rowan behöver hjälp och Madeleine inte kan just den dagen? Hur fungerar det?
– Vi har varit tydliga med att vi, från båda håll, ska vara ärliga med vad vi hinner. Om jag inte kan så säger jag det utan att få dåligt samvete och utan att de tar illa upp. Och vice versa. Men de frågar inte så ofta, ibland tror jag de är rädda för att vara till besvär. Det blir ofta jag som ringer och hör om jag kan hjälpa till.
Att umgänget med Alina har berikat Madeleines tillvaro är det inga tvivel om. Hon håller tummarna för att hon och Alina kommer vara en del av varandras liv i många år framöver. Men hon inser att det inte finns några garantier.
– Man vet ju aldrig hur framtiden ser ut, kanske någon av oss flyttar från stan. Men jag hoppas trots det att jag alltid kommer att ha kontakt med Alina.

Alinas egen mormor bor i Åmål och hennes farmor i Kurdistan så det är inte ofta hon träffar någon av dem. Madeleine var ändå lite orolig för hur Alinas mormor skulle uppfatta henne.
– Det är ju inte konstigt om hon skulle känna sig svartsjuk på mig som får möjlighet att träffa Alina så ofta, det hade jag nog själv kunnat känna. Men hon har varit väldigt generös och trevlig mot mig, ja, vi är faktiskt vänner på Facebook, säger Madeleine och ler.
Vad är skillnaden mellan att vara mormor och ”bara” extramormor?
– Med sin riktiga mormor har barnet en historia som jag aldrig kan ge. Det är också lättare för föräldrarna att vara uppriktigt ärliga och ställa krav på sina egna föräldrar när de behöver hjälp.
Samtidigt, menar Madeleine, om man inte har sina mor- eller farföräldrar på nära avstånd är det betydelsefullt för barnet att ha någon annan vuxen i sitt liv än föräldrarna, som bryr sig och som finns tillgänglig, och det får gärna vara någon som är lite äldre.
– Där fyller jag en viktig funktion. Och jag känner stor tacksamhet mot Linda och Rowan som varit så generösa och släppt in mig i deras och Alinas liv.
Och Rowan, som var så negativ från början, kommer numera ofta förbi bara för att prata eller dricka en kopp kaffe. Han och Oliver gör egna saker ihop, de tar en öl efter jobbet eller går ut och äter ibland. Rowan känns nästan som en extra son.
Har hon fått reaktioner på det sätt på vilket hon löste problemet? Och är det många som gjort samma sak, inspirerade av henne?
– Flera har frågat om den här sajten. En del är i samma situation som jag men än så länge har jag inte hört att de registrerat sig. Kanske är de lite rädda, funderar Madeleine.
Man måste våga för att vinna. Madeleine säger att kanske, om hon funderat för mycket eller om hon lyssnat på sin omgivning, hade inte heller hon fullföljt sin dröm om att få kontakt med ett barn. Men nu gjorde hon det utan att tänka för mycket på om det skulle gå eller hur det skulle bli.
– Vilken tur att jag bara gick på min magkänsla, avslutar Madeleine.

”Det är viktigt att vara tydlig med vad man vill!” I tidningen kan du läsa expertens råd om vad man ska tänka på när man blir extramormor!

Text: Anki Linderoth

Foto: Stefan Nilsson