Bloggar

Nineties – ett årtionde värt att minnas?

24 maj, 2013, 08:05

Längtar till i kväll när SVT börjar sända Nineties, en serie där vi, enligt förhandsinformationen, ”blickar tillbaka på decenniet som gav oss grunge, triphop, eurotechno och britpop”.

Ordet triphop fick jag googla. Det fanns inte bland mina 90-talsglosor. Skulle jag sammanfatta mitt 90-tal skulle jag istället använda ord som fusk-Converse, Lotta Engberg-klänningar och ALU-projekt. Det här var tiden då fenomenet ”tjejband” ansågs nytt och uppseendeväckande (!), Loket var superkändis och man fortfarande satte filmrullar i kameran.

I gömmorna hittade jag den här bilden. Jag sitter längst ner till vänster. Bilden är tagen en helt vanlig festkväll. Året är förmodligen 1993 och vi befinner oss i utkanten av Trelleborg, på en föreningsdriven rockklubb vid namn Klubb Allan. Det var där vi hängde. Arbetslösa, i flanellskjortor. Utom jag, då. Jag var en av få som hade jobb, och jag var också en av få som gick runt i Lotta Engberg-klänning och hellre lyssnade till Snap! och Depeche Mode än Nirvana och Primal Scream.

Det ska verkligen bli spännande att se The Nineties. Kanske återupptäcker jag något jag glömt? Kanske bekräftas min hatkärlek till 90-talet?

Musiken minns jag gärna, men jag tror att det dröjer mycket länge innan 90-talet släpps in i mode och heminredning. På loppisarna frågar ingen efter köksmöblemang i furu, vitrinskåp i vitfolie eller svulstiga tygsoffor i trista färger och underliga mönster. Har du glömt? Spana in västen på den glada killen till höger i bilden.

Han heter förresten Peter ”Gandhi” Paulin. Vi har kontakt än i dag tack vare Facebook. Tack till Gandhi, och till Martin, som tog bilden.

Missa inte! The Nineties, SVT1 fredag 24 maj kl 21.00, avsnitt 1 av 10.

AV MARIA SVEMARK

Kommentera

Fåglarna gjorde mig kriminell!

23 maj, 2013, 22:05

Jag har fortfarande bilden på näthinnan. Jag sitter och darrar på den åtalades bänk när domaren spänner ögonen i mig och frågar: Förnekar du att det växte narkotikaplantor i din trädgård? Nej, det gör jag ju inte – men det var fåglarnas fel, inte mitt, absolut inte mitt, jag sådde inte narkotikan, stammar jag fram…

Lyckligtvis hann det aldrig gå så här långt, men mardrömstanken finns ännu kvar inom mig! När jag fick klart för mig vad det var för spännande, frodiga växter som bara poppat upp strax under fågelbordet. Jag brukar ju gilla sånt som naturen själv sätter, och jag var mäkta stolt över plantorna som jag trodde var rariteter tills en väninna kom på besök och med ett flin konstaterade ”jaha, du har bjudit fåglarna på hampafrön i år”…

Jag hade faktiskt ingen aning om att vanliga viltfågelfröblandningar innehöll hampa som i sin tur var grodden till cannabisväxter. En väldigt svag sådan, men dock.

Kvickt som ögat avlivade jag mina plantor och skämdes som en hund.

I veckan var det dags igen, trodde jag. Jag fick syn på ett antal gröna, palmformade blad som trängt sig upp över penséerna i krukan på trappan. Attans fåglar, tänkte jag, men kunde ändå inte begripa hur de lyckats så flera exemplar så långt från fågelbordet. Jag hann inte rycka upp dem direkt eftersom jag var sen och på väg att hämta min mor för en gemensam kvällsstund på täppan.

När vi någon timma senare skulle gå in stannade mor till och fick syn på de gröna plantorna.

Ja, nu har fåglarna varit framme igen, jag kan bara inte begripa hur de lyckats…

Fåglarna,sa mor och såg mycket frågande ut.

-Nej, de kan knappast bära så stora och otympliga saker i sina näbbar, det måste vara du själv, stod mor på sig.

Vad trodde hon om mig egentligen?

- Ja, det är ju väldigt vackra kastanjeplantor du fått fram!

Då först kom jag ihåg att jag ju dekorerat hela krukan med nedfallna kastanjer i höstas…

Text och bilder: Maud Holmberg Klyft

Kommentera

Byns sötaste resväska

23 maj, 2013, 08:05

Andrea, 8 år, i tuffaste maskeraddräkten.

Nu räknar vi dagarna till sommarlovet! I vår by får skolbarnen klä ut sig på Elevrådets dag.

Maskeradutstyrseln brukar skapa en del huvudbry hos barnen och deras föräldrar. Jag skickade iväg en cowboy i skinnhatt (loppisfynd) och Texas-flagga (ur souvenirsamlingen) och en kille som helt vägrade klä ut sig.

Jerker skickade iväg en resväska. Byns sötaste resväska!

Tack Jerker & Andrea för lånet av bilden.

MARIA SVEMARK

Kommentera

Om syréner & sekatörer…

22 maj, 2013, 08:05

Jag tänkte förena nytta med nöje. Jag ville pynta matbordet med doftande blommor från trädgården och tyckte att syrénbusken vid lekstugan blivit lite för hög.

Men.

Det finns ju flera anledningar till att jag sköter Loppisbloggen och inte en trädgårdsblogg. När det gäller trädgårdsskötsel är jag inte bara okunnig. Jag är även opraktisk, lite bekväm och en smula lat. Någon stege hittade jag inte. Därför stod jag på marken och böjde ner alla långa grenar som jag ville tukta.

Jag klippte av och släppte tillbaka, klippte av och släppte tillbaka. Gren efter gren.

Det gick bra tills en gren släppte tillbaka med egen kraft och tog min sekatör med sig. Upp på lekstugetaket.

Där ligger den fint.

Det blev inga syrénbuketter till matbordet den här gången. Grenarna står nu istället i det här loppisfyndet. Jag tror att den är en kantin för varm mat. Har du en bättre idé på vad den använts till, hör gärna av dig i kommentarsfältet nedan.

Har du synpunkter på syrénskötsel, kika hellre in hos Maud på trädgårdsbloggen: Tanten, katten och täppan.

3 kommentarer

Ingen sommar utan ananasdoft!

21 maj, 2013, 15:05

Rosmarin kan jag möjligen klara mig utan. Dill skulle vara svårt. Libbsticka skulle väl släppa in häxorna i trädgården, annars skulle jag klara mig väldigt bra utan den. Körvel? Inga problem!

Men en sommar utan ananassalvia? Nej, det skulle inte bli någon riktig sommar!

Trots att denna härliga växt egentligen odla som ettåring här i landet har jag lyckats att övervintra min ”modersugga” vi d ett ljust fönster i källaren under flera år. Mutad med en vattenskvätt då och då så har den snällt men sömnigt vecklat upp sina första små blad år efter år i maj. Men kanske har jag varit för snål med vattenkannan i vinter, än så länge liknar den mest ett avlidet påskris…

Lyckligtvis fanns räddningen i min närhet. Under en lunch på Tirups Örtagård tog jag vara på chansen att införskaffa en släkting. Och jag hade tur, egentligen var de slutsålda. Men jag såg nog väldigt besviken ut när jag frågade för efter en kort stund fick jag veta att det fanns ett utställningsexemplar kvar. Nu är det mitt – och sommaren är räddad!

Maud Holmberg Klyft

Ananassalvia (Salvia elegans) – med blad som doftar härligt av ananas. Jättegott i drinkar, sallader och att dekorera desserter och bakverk med.

Världens lättaste att föröka – bara att klippa av ett toppskott med några blad, dra av de understa och nypa av toppen (så att plantan förgrenar sig). Ner i jord i en liten kruka.Vattna och den tar sig direkt. Innan sommaren är slut har du delat med dig till alla dina vänner!

Kommentera

Underbart är kort …

20 maj, 2013, 23:05

Efter att ha gått och gnolat på ”Första vackra dan i maj” ända sedan Valborgs-eldarna slocknade så började äntligen en ny melodislinga spela i huvudet på mig under helgen. Underbart är kort. Just nu är det som allra skirast och ljuvligast på täppan. Sedan körsbärsträden runt om fällt sina vita blommor prunkar mitt gamla, senfärdiga och knotiga träd som mest och så som det breder ut sin skönhet är det inte konstigt att det tar tid på sig. Vilken kraftsamling det måste till!
Normala träd brukar ha riklig frukt vartannat årt för att sedan ta igen sig året därpå. Inte det knotiga!Under de 15 år jag kunnat njuta av den här täppan har det varit full blom och inget annat som gällt. Att skörden sedan tillfaller gästande starar får jag väl bjuda på, jag får i alla fall njuta av den korta men fantastiska blomningen.
Förr önskade jag ofta att tiden skulle stanna upp när det är som skirast och mest nyutslaget. Men nej, trots att det inte kommer att vara så här nästa helg så är det just det här med att kort och intensivt som är unikt. Skulle det vara i månader skulle jag antagligen inte se och njuta på samma sätt. Min utomhustyllgardin är snart borta med vinden – men då har naturens konstnär ett nytt motiv på sitt staffli. Och förhoppningsvis går jag och gnolar på en annan låt redan till helgen!
Text och foto: Maud Holmberg Klyft

http://youtu.be/tRfGAN3xj-k

Kommentera

Om guldkanter & tappra riddare

17 maj, 2013, 08:05

”Sätta guldkant på tillvaron” är ett gulligt uttryck. Jag använde det själv när vi berättade om Hemmets Veckotidnings nya pengasida förra veckan.

På lördagen hörde jag uttrycket på Björkens centra i Höör. Personalen på Björken brukar ordna loppis ungefär en gång om året för att få in extrapengar till verksamheten. ”Guldkant på tillvaron” för de boende på centrat, alltså. Underhållning eller utflykter står högst på önskelistan. Ett år gjorde de en resa till Hovdala slott utanför Hässleholm.

På bilden syns Annika Ragnarsson och Karin Sjölin med mitt loppisfynd, en engelsk retrobricka.

Och apropå Hovdala måste jag dela med mig av en bild från när vår familj besökte Rikstorneringen där i fredags. På vägen till de tappra riddarnas tävlingar mötte barnen två vakter. Visst ser de häftiga ut? Att ha en kul hobby är också ett sätt att skapa guldkanter.

Kommentera

Bästa sättet att bli ung på nytt?

16 maj, 2013, 09:05

Bibliotekarien Birgitta Dohlnér. Hennes favorit längst t h.

Det är något alldeles speciellt med gamla LP-skivor. En snabb blick på omslaget räcker för att minnet ska kasta dig tillbaka i din ungdoms bästa och sämsta stunder…

På biblioteksfilialen i min hemby Harlösa pågår just nu en utställning med LP-skivor från 60- till 80-talet. Det är vår bibliotekarie Birgitta Dohlnér och Hans Månsson, granne med ”bibblan”, som placerat ut sina favoriter i fina rader ovanför bokhyllorna.

– Min största favorit är ”Beatles for sale” från 1964. Jag var 13 år och hade köpt min första skivspelare. Butikspersonalen gav mig en EP med Jerry Williams, så att jag skulle ha någon att spela. Jag gillade inte Jerry Williams – så jag övertalade dem att ge mig Beatles istället, berättar Birgitta.

En av mina favoriter är Eurythmics ”Revenge” från 1986.

Grace Jones lyssnade jag aldrig på då. Men visst är hennes omslag läckra, i all sin enkelhet? Har du tänkt på hur bilden förändrats om cigarretten plockats bort? Eller ersatts av en blomma, en tandborste eller ett…godissnöre?

Vill du kika på min LP-samling, klicka här.

Kommentera

Tapeten på plats!

15 maj, 2013, 08:05

Nu börjar det arta sig. I helgen kom tapeten upp i hallen, bakom kökssoffan som min mamma (på bilden) fyndat på loppis.

Tapeten kommer från Midbec och heter Miss Print 2 MISP 1077. Jag är mycket nöjd med resultatet, men den var svår att sätta upp och krävde en del svordomar.

Vill du läsa mer om kuddarna, se här.

Kommentera

Naturens vattenskål smakar alltid bäst!

14 maj, 2013, 18:05

Det var ett tag sedan matte lät mig komma till tals, men nu är ordet mitt. Äntligen är den här – tiden som passar oss katter bäst. Man kan ligga i solgasset på dagarna, inne i fönsterkarmen eller allra helst i en mysig rabatt ute på täppan. Kvällarna börjar bli långa och sköna, man kan jaga flugor, spana på grannens katter, rusa som en vilde och göra bocksprång eller bara sträcka ut och och mysa. Eller ta en runda till dammen för en liten förfriskning.

Jag har aldrig riktigt förstått varför matte eller husse ska envisas med att ställa fram iskallt kranvatten till mig, det naturliga i dammen, eller till och med i en mysig vattenpöl är ju mycket godare! Ibland fångar jag upp en liten mygga eller insekt som bonus, och det kittlar bra gott i magen!

Dessutom är det ju så att vi katter gärna vill bestämma själv – vad vi verkligen vill äta och dricka. Vi är väl inga hundar heller!

Jag gillar det gröna också; färskt, saftigt gräs är inte bara gott – det hjälper ju mig att få upp mina hårbollar också.

Matte brukar retas med mig och säga att jag betar värre än en get, men vad då, jag hjälper ju till med gräsklippningen. Flugor är också gott, och jag har ju till och med hjälpt till att fånga möss.

Så egentligen kan jag inte förstå varför min matskål ständigt ska fyllas med knäckebrödshårda pellets. Ge mig naturens egen föda – och för an del, lite skinka och en och annan köttbit, eller helst väldigt många. Jag är ju jägarkatt – men ännu har jag inte fått chansen att fånga något vildsvin på täppan!

Maud Holmberg Klyft

Kommentera

Skönaste, grönaste veckan

13 maj, 2013, 22:05

Eurovision Song Contest i Malmö må ursäkta – men det här är sköna, gröna veckan och nu är vi alldeles mitt i den. Årets allra vackraste när allt är så nyutslaget, skirt och limegrönt i tusentals olika sköna nyanser. I år är det sent i Skåne – och och har dessutom konkurrens av mycket annat som inte riktigt hunnit med i vårruset. Forsythian till exempel, som i bland blommar redan i mars. Tulpaner av alla sorter, både tidiga och sena. Körsbär, i rätt tid, och sena hyacinter.

Men inget är ändå som trädens ungdomligt friska löv.

Ut och njut -underbart är kort och den här årets vackraste vecka är alldeles för ljuvlig för att försummas. En promenad i bokskogen just nu ger både hopp och energi. Har du aldrig smakat ett nyutslaget boklöv så gör det. Det är inte bara limefärgat det smakar friskt av syra också!

Text och foto: Maud Holmberg Klyft

Kommentera

Värre än Dallas-vagnen

13 maj, 2013, 10:05

Våra vänner har väldigt roligt åt att min man köpte en ful serveringsvagn i Dallas-stil på loppis och att jag efter nästan ett år äntligen fick ut den ur huset.

Serveringsvagnen har verkligen delat vår familj i två läger! Mannen tyckte den var kul och praktiskt, men eftersom jag tyckte den var ful och opraktisk blev den ganska omgående ställd åt sidan. Barnen tog hand om den och gjorde den till en uppställningsplats för Lego-projekt.

Jag avskyr att erkänna det men barnen GRÄT när jag skänkte den till loppisen.

I långhelgen har jag haft utrensning igen och nu skänkte jag bort bag-in-box-stället, som maken också fyndat på loppis. Samma visa: Han tyckte prylen var kul och praktisk, jag tyckte den var osmaklig, onödig, skrymmande och opraktisk och barnen grät.

Nej, det gjorde de förstås inte. Jag bara skojar.

På fredagen nämnde jag min glädje över det bortsorterade bag-in-box-stället på Facebook. Det skulle jag inte gjort, för på lördagen kom Ulli (hon med Posten-stolen och husvagnsfesten) och hennes man dragandes med den här prylen. De ville trösta min man (fniss!).

Pava-rött-i. Svensk folkhumor. Say no more.

AV MARIA SVEMARK

Har du eller din partner också gjort onödiga loppisfynd? Mejla mig gärna på maria.svemark@hemmets.aller.se

Kommentera

Kära Anci,

11 maj, 2013, 19:05

- vi har inte setts på många veckor nu, det har kommit mycket i vägen. Jobb, flytt och ett allmänt stökigt liv. Men mitt i alltihopa tror jag att jag gått i mål – i alla fall viktmässigt. Men det dröjer innan vi ses igen – fast jag längtar efter att du ska se att jag varit duktig. Jag tror jag gick i mål förra veckan. Men min egen våg duger bara för att ge en aning, det är din och Viktväktarnas våg som är det slutliga facit.
Jag handlar helt annorlunda nu. Korgen fylls av grönsaker. Jag väljer fisk framför kött och köper alltid stora påsar frukt och aldrig chips eller godis. Sockersuget är nästan helt borta.
Och jag har tappat brallorna! En härlig känsla och kul att köpa nytt i mindre storlek. Stundtals trodde jag inte att det skulle hända, men nu känner jag igen mig själv som jag var förut, för ungefär fyra år sedan.
Den största vinsten är inte att jag gått ner i vikt. Utan att du, Anci, har lärt mig att jag kan förändra mig själv, att det faktiskt går!
Trevlig helg – vi ses om två veckor om det inte är klämdag då också!
Pia L

Kommentera

11 maj är körsbärsblomma -inte raps!

11 maj, 2013, 10:05

Vissa dagar är ens egna privata flaggdagar. Den 11 maj är en sådan för mig – då fyller min barndoms bästis Ingrid år. Som jag minns det var det alltid den dag då körsbärsträden prunkade som rikast. En och annan vitsippa stod fortfarande i blom och till Ingrids kalas brukade jag alltid plocka en liten nätt bukett. När den väl kom i glas hade den dock ingen chans att mäta sig mot den stiliga och väldoftande täta liljekonvaljsbuketten som alltid stod på familjen piano just den 11 maj.

Ingrid är körsbärsblommebarn och jag, som fyller år om ett par veckor, var rapstjejen. Min dag var de gula fältens. Men det var då – på 60- och 70-talets glada dagar – innan stråförkortningsmedlet var uppfunnet och tidigare rapssorter förädlats. De senaste decennierna har Ingrid även snott åt sig rapsen.

Men inte i år – ha!! Tack vare den långa vintern är rapsen fortfarande skönt grön – även om den så smått börjat blotta sin kommande kulör. I år kommer jag att få tillbaka mina gula fält!

Ingrid – du körsbärsvän – varmt grattis på din dag!

Maud Holmberg Klyft

Rapsfält den 11 maj 2013.

Rapsfält 11 maj 2012.

Kommentera

Deckarschema just nu!

10 maj, 2013, 15:05

Kevin Ryan som Detective Francis Maguire och Tom Weston-Jones som Detective Kevin Corcoran Foto: George Kraychyk/Cineflix (Copper) Inc./ BBC America

Fredagar: IKVÄLL på svt 2 22.45 (sent, men det är ju fredag!) 2:dra avsnittet av den spännande serien Coppers som utspelar sig i New York på 1860-talet. Skitigt, fattigt, myllrande – och riktigt spännande. Första avsnittet om polisen Kevin Corcoran ligger på svt play till den 17 maj – titta!

Lördagar: Den underbara Unge kommissarie Morse. Engelsmännen gör det här sååå bra: deckare, landsbygd OCH 60-tal. Tänkte först att den inte skulle hålla måttet, men jag hade fel. Morse är en udda figur även som ung. Lite kantig – det gillar jag.

Måndagar: Elementary, om Sherlock Holmes och miss Watson. (Borgen – mordfri men spännande ändå!)

Tisdagar: The Following. Helt galen serie som trots att den inte är ett dugg trovärdig ändå är lite spännande. För att nå spänningen får man ibland ”köpa” vissa konstigheter. I det här fallet är det en sekt med en sak gemensamt: de gillar att mörda. Tack och lov är det overkligt!

Måste också erkänna att jag börjat följa något HELT odeckaraktigt: Land girls, svt 2, lördagar 18.15, om några kvinnor som får bo och arbeta på engelska landsbygden under andra världskriget. Och Biggest loser som visas på tv4 play, 2 program/vecka. Det ÄR lite kul att följa de här människornas viktresa, som faktiskt inte bara handlar om vikt. Jag saknar dock prat om mat här, och om träningsvärk, skillnaden från veckorna tidigare, var och ens känslor i kroppen osv. Det blir tyvärr lite tjatigt ibland. Men ändå – sevärt!

I hörlurarna just nu: Har precis avslutat den spännande Jussi Adler-Olsenboken Marcuseffekten. Den är så bra – läs, läs, läs! I den här boken tycker jag vår hjälte Carl hamnar lite i skuggan rent utredningsmässigt av sina speciella och underbara kollegor, och kanske innehåller det en aning för mycket ekonomitugg. Men annars = iden höga betyg från mig. Roligt, spännande, underhållande och tänkvärt!

Nu håller jag på med Jonas Moströms senaste: Storsjöodjuret. Återkommer i ärendet!

Hälsar Pernilla

Kommentera