Au-pairlivet är över för den här gången! Det har varit en alldeles underbar månad tillsammans med lilla ögonstenen Maia och hela lilla familjen här. Tänk att vara passionär och ha tid och möjlighet att kunna hjälpa till när det behövs… Det känns verkligen så roligt! Och Maia och jag har hunnit lära känna varandra riktigt bra. Hon vet redan hur man lindar sin farmor runt lillfingret! Vi har sjungit Imse Vimse och vi har gjort Baka, baka liten kaka… Vi har promenerat till den vackra parken med sina skönt skuggande palmer där farmor fått en liten kaffefika när Maia sovit… Nu håller jag på att packa för att åka hem till vår sköna svenska sommar och det ska också bli härligt. Dags att börja fundera och planera för att pricka av fler drömmar och projekt på min långa Vill-göra-när-jag-blir-passionärlista! Först blir det raka spåret till stugan där det behöver fixas en del innan vännerna kommer nästa vecka. Jätteroligt! När jag kom hit ner till Barcelona i februari blommade mimosan – nu ser jag från mitt fönster de magnifika blommande lavendelblå jakarandaträden! Titta och njut!

PS! Nu tar passionärsbloggen semester på obestämd tid och tackar för nu! DS!

Jag har skaffat mig en dra-matenkärra!  Jojomensan! Men det satt långt inne kan jag lova! Redan i februari när jag kom hit ner bil-lös och gnällde lite efter mina små inköpsrundor med tunga kassar föreslog min kloka svärdotter att jag skulle skaffa mig en! Jag gav henne bara mörka ögonkast och påpekade att så gammal hade jag minsann inte blivit! Så envist och med ont i ryggen bar jag på om man säger så…  Men nu när jag kom ner igen och det var så tryckande varmt tänkte jag på hennes goda råd och man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Får väl börja acceptera att man inte är 18 år och vältränad längre…  I kvarteret här finns ALLT man letar efter i den lilla asiatiska bazarbutiken. Vad sägs om leopardmönstrade innersulor för 7:-? Nu var det ju inte dom jag behövde utan en dra-matenkärra – och den fanns! Perfekt med rejäla hjul och lagom diskret i brunt så jag invigde den direkt! Himmel så bra! Ringde svärdottern som jublade och sa: ” Så bra! Jag har faktiskt funderat på att köpa en själv men nu kanske du lämnar  kvar din här när du ska åka hem?” Självklart – och plötsligt kände jag mig både ung och pigg igen!

Nu har vår prinsessa ”fyllt ” 6 månader  och det måste ju firas! Bland det bästa med att vara farmor är ju att man ibland kan få vara lite sprallig och inte alltid behöva vara praktisk när man shoppar presenter! Lilla damen har i dagarna börjat på babysim med mamma och vad kan väl vara mer passande för en knasig farmor än att springa Barcelona runt för att hitta en baddräkt i storlek 6 månader! Jag hittade en bedårande liten sak i rätt storlek – och mönstrad som en jordgubbe! Bedårande! Hon kommer att bli även bassängens prinsessa! Här är hon ute och lunchar med mamma och farmor – så snäll och så glad! Gillar att vara med och titta, titta…

Att njuta gott grillat  i sommarkvällen hör verkligen till för oss svenskar! Men inte ens det behöver jag sakna här i den spanska värmen! Hos rara familjen bjuds det ofta på grillat på balkongen så här års – och resten av året också förresten. Grillmästaren själv – husets herre – skyr ingen årstid för att ställa sig vid gallret! Bor man högst upp i huset är ju grillning tillåten men det verkar inte många andra utnyttja. Grilldoften kommer som jag upplevt det i de här kvarteren bara från en enda balkong… Jag tror alldeles säkert grannarna har höjt på ögonbrynen mer än en gång åt den unga svenska familjens märkliga grillvanor som till exempel senaste nyårsnatten! Då stod Niklas i kolmörkret iförd pannlampa och grillade sina berömda gudomligt goda ankbröst till oss alla! Vilken syn! Och doften måtte ha fått det att vattnas i munnen inte bara på oss! Här vankas det lite sommargott på grillen…Underbart!

Ja, jag känner mig verkligen hemma här i mina kvarter! Allt är sig precis likt sen sist… Och så roligt att träffa alla bekanta ansikten runt om i grannskapet igen! Rara damen i ostdisken inne på marknaden skrattade igenkännande och sa: ” Du vill väl ha samma sort som vanligt?” Jajamensan! Buttre snyggingen i speceriaffären sken som en sol och var hjälpsamheten själv när han insåg att jag var tillbaka! Norske Christopher i sin Bodega Bonavista runt hörnan tipsade direkt om ett vin ” som jag tror du gillar – du brukar ju vilja ha med lite kraftigare smak…” Och flickorna som serverar på kvarterskrogen la alla tre sina huvuden på sned och undrade först av allt: ”Hur är det med Maia?” Låter det som en idyll? Det är det! Titta bara på vårt lilla vackra torg…

Oj, vad det händer mycket i små barns liv på bara en månad! Maia har vuxit och lärt sig så mycket nytt och roligt medan farmor varit hemma i Sverige! Nu kan hon till exempel pussas och det med besked! Tekniken är att slänga sig mot farmors kind  med vidöppen mun och i ganska hög fart klämma dit en riktig smaskig sak! Och sen bara ler hon så lyckligt och nöjt! Det gör farmor också! Maia har börjat få smak för livets goda – har testat mos av både potatis och banan och lite annat. Favoriten är katrinplommon blandat med päron… När det står på menyn kan inte serveringen gå fort nog! Och stora flickan som PRECIS nästan kan sitta själv har testat sin nya stol och kan sitta med lite vid bordet. Det är kul och bäst av allt när pappa Niklas tar fram gitarren och spelar! Då lyssnar Maia andäktigt… Ja, gissa om jag är glad som får vara med om detta!  Det gör inget att det är 29 grader ibland!

Jag hamnade mitt i värsta värmeböljan nu när jag kom tillbaka hit till Barcelona! Vilken temperaturskillnad på bara ett par timmars resa! Det var 10 grader hemma när jag for och tre timmar senare när vi landade 28 grader ! Jag har flyttat in i samma mysiga lägenhet som sist men huset ÄR gammalt så ock ägarinnan som inte är särskilt villig att installera luftkonditionering. Så det är tvärdrag som gäller särskilt om natten! Första morgonen  tog jag en promenix upp till marknaden för att proviantera lite – och jag höll mig på skuggsidan. Puh! Nu kan man frossa i goda solmogna körsbär och saftigt söta meloner som är perfekta att njuta i värmen så det fick bli en påse blandat! Och på väg hem var jag självklart tvungen att slinka in på ”tant-caféet” för en kopp stärkande kaffe! Hit går vi alla tanter i Gracia efter morgonens inköp på marknaden och – jag lovar! – här är smockfullt varje förmiddag. Det är bara glada damer även om det ibland smyger sig med en och annan djärv herre! Nu satt precis som vanligt hela gänget ivrigt viftande med sina vackra solfjädrar och avhandlade stort och smått! Fram för fler ”tant-caféer” hemma – det är hur trevligt som helst! Gott i svalkan är också en liten trend-rätt just nu – melonsoppan

Nu har jag landat med bagaget fullt av grötpulver och Kalles Kaviar! En och annan liten ny outfit till prinsessan Maia har också smugit sig med! Tänk att det ska vara så svårt att stå emot… Äsch varför ska man göra det? Lilla Maia har faktiskt varit ute i stora vida världen sedan sist! Hon fick eget pass och sen stack dom hela lilla familjen till Californien för att hälsa på vänner! Gick enligt utsago alldeles utmärkt med lilla fröken – hon var bara SÅ nöjd! Familjen skypade från flygplatsen i San Francisco och mitt emellan mor och far satt en leende mycket nöjd ung dam! Såg ut att vilja säga: Farmor – det här är jättekul! Jag trodde hennes pappa skulle behålla familjerekordet i tidigt resande – 11 mån gammal till Kreta. Nu har Maia slagit det med råge! Och jag kan inte låta bli att tänka på min egen första utlandsresa – gick till Norge med buss när jag var 11 ÅR! Var då den enda i min klass som varit utomlands så jag fick berätta på lektion i skolan när jag kom hem. Det är andra tider nu!

Jag har hunnit med många glada, mysiga kvällar och kalas med vänner den här månaden när jag varit hemma! En av höjdpunkterna blev den roliga pajkvällen mina kära gamla kollegor i redaktionsledningen bjöd på. Så roligt och så GOTT! Monika ,tidningens duktiga AD och layout-chef passade på att inviga nya parttältet i sin täppa och dit kom hela gänget – var och en med sin favoritpaj! Ett riktigt knytkalas med bara det allra godaste – Magnus viltfärspaj, Mauds krabbpaj, Mias svamppaj, Monikas ostpaj och sist men inte minst Gunillas rabarberpaj! Gissa om det åts, njöts och pratades! Några av oss har ju faktiskt jobbat ihop i nästan 30 år! Då har man många minnen ska jag säga! Hur kul som helst! Nu siktar vi på kräftor på min balkong i augusti!

Denna ovanligt kalla maj månad har jag gått och väntat på sol och värme för att kunna ta en heldag och åka upp till stugan och vårfeja! Helst ska solen skina hela dagen och vindarna vara riktigt varma för då ska nämligen alla kuddar, täcken och madrasser ut! Efter en hel vinter utan värme i stugan luktar det mesta sommarstugefukt men det trollar vind och solvärme snabbt bort! Den här vädringsproceduren har hängt med sedan jag var liten och jag måste erkänna att jag känner mig väldigt duktig när det är gjort! Nu kom ju till sist både sommarvärme och strålande sol så tillsammans med mina glada snälla vänner blev det premiärtur med kuddluftning och sedan så klart kaffe i det gröna. Syrener och konvaljer doftade och – ja, sommaren är här! Stugan väntar när jag kommer tillbaka efter midsommar! Härligt!

Jo, det är sant! 107 sorter! Jag vet för jag var där! Pingstafton firade underbara Carina Eriksson på släktgården Nunnered i Västergötland att hon fyllt år – och det gjorde hon med besked! Carina har länge haft en dröm om att få ställa till med ett rejält kafferep på den egna fina logen och nu kom tillfället! 200 nära och kära mötte upp och jag tror att vi alla gäster var helt överens – något liknande har vi aldrig varit med om! Värdinnan hade grävt i sin receptskatt bland familjehemligheter, gamla klassiker och nya favoriter – och så hade hon bakat och bakat! Målet var 100 sorter – det blev 107! Alla inte bara underbart goda utan också så vackra, så vackra… Carina – du är enastående!

Vi är mitt i den ljuva, roliga tid som är fylld av barnens och ungdomarnas glada avslutningar och uppvisningar – och det är ju alltid som vuxen så kul att få vara med och glädjas! Det förutsätter dock att man är lycklig nog att ha  nära och kära i rätt ålder i sin omgivning och det var ju ett tag sedan mina egna pojkar var aktuella i det här sammanhanget !  Lilla Maia är lite liten för scendebut (men vänta bara!) .Därför blev jag så glad när jag fick vara med och applådera  vännernas rara barnbarn Amanda ,sju år när hon i helgen som gick gjorde succé på balettskolans uppvisning! Finare och graciösare litet bi i svart och gult har jag aldrig skådat. Alla barnen och ungdomarna var fantastiska – från små blommor på fyra upp till de äldre som dansade klassiskt med verklig elegans. Heder också åt entusiastiska lärare som sprudlade av glädje, energi och stolthet över sina adepter!  Efteråt blev det kalas förAmanda hemma hos mig med mamma och pappa, mormor och morfar och naturligtvis stolte storebror Marcus! Vad man bjuder en ballerina på? Naturligtvis en jättestor Pavlova med mycket av allt – maräng, vispgrädde, glass och jordgubbar!

Jag morrade ju nyligen lite över alla dubbade filmer och TV-program i Spanien så nu när jag varit hemma har jag minsann passat på… Härlig film som jag hunnit med är Hotel Marigold! Otroligt charmig historia som utspelar sig i ett färgstarkt bullrigt Jaipur i Indien och med riktiga favoritskådisar som Judi Dench och Maggie Smith – en riktig feel good-film. Och så har jag frossat i TV-favoriter som Downton Abbey, njutit av starten på nya omgången av danska Borgen och – så klart – Mad Men. På väg ner till dubbandets land packar jag istället ner lite bra böcker för lediga (man får väl det som au pair?) kvällar. I högen ligger förutom Zlatans bok som man ju tydligen MÅSTE läsa  också Kerstin Ekmans Grand Final i skojarbranschen. En liten tunn bok som jag fått i present av rar väninna kommer med – det är Nora Ephrons I remember – nothing  (Jag minns – ingenting) ! Bra för mig som trodde jag skulle åka på torsdag nästa vecka – inte onsdag. Hade bokat både frissa och Mac-kurs på onsdagen!

Blott Sverige svenska krusbär har skrev Carl Jonas Love Almqvist redan på 1800-talet! Om vi pratar om just primörer kan jag för egen del nog hoppa över krusbären men det finns ju så mycket annat gott som växer och produceras i vårt land! Nyskördad skånsk sparris är en mina favoriter som är som bäst just nu! Njuter den gärna med bara lite brynt smör med hackade hasselnötter eller kanske en klick hemvispad hollandaise… Och vi ska inte tala om färskpotatisen som också finns nu men fortfarande är lite för dyr. Priset sjunker förhoppningsvis för varje dag! Jag lovar att trots alla godsaker som snart väntar mig nere i min spanska saluhall finns inget som slår våra första små späda svenska knölar! Så lite längta hem kan det nog bli – kanske!