Start > Bloggar > Tanten, katten & täppan

Tanten, katten & täppan

Fåglarna gjorde mig kriminell!

23 maj, 2013, 22:05

Jag har fortfarande bilden på näthinnan. Jag sitter och darrar på den åtalades bänk när domaren spänner ögonen i mig och frågar: Förnekar du att det växte narkotikaplantor i din trädgård? Nej, det gör jag ju inte – men det var fåglarnas fel, inte mitt, absolut inte mitt, jag sådde inte narkotikan, stammar jag fram…

Lyckligtvis hann det aldrig gå så här långt, men mardrömstanken finns ännu kvar inom mig! När jag fick klart för mig vad det var för spännande, frodiga växter som bara poppat upp strax under fågelbordet. Jag brukar ju gilla sånt som naturen själv sätter, och jag var mäkta stolt över plantorna som jag trodde var rariteter tills en väninna kom på besök och med ett flin konstaterade ”jaha, du har bjudit fåglarna på hampafrön i år”…

Jag hade faktiskt ingen aning om att vanliga viltfågelfröblandningar innehöll hampa som i sin tur var grodden till cannabisväxter. En väldigt svag sådan, men dock.

Kvickt som ögat avlivade jag mina plantor och skämdes som en hund.

I veckan var det dags igen, trodde jag. Jag fick syn på ett antal gröna, palmformade blad som trängt sig upp över penséerna i krukan på trappan. Attans fåglar, tänkte jag, men kunde ändå inte begripa hur de lyckats så flera exemplar så långt från fågelbordet. Jag hann inte rycka upp dem direkt eftersom jag var sen och på väg att hämta min mor för en gemensam kvällsstund på täppan.

När vi någon timma senare skulle gå in stannade mor till och fick syn på de gröna plantorna.

Ja, nu har fåglarna varit framme igen, jag kan bara inte begripa hur de lyckats…

Fåglarna,sa mor och såg mycket frågande ut.

-Nej, de kan knappast bära så stora och otympliga saker i sina näbbar, det måste vara du själv, stod mor på sig.

Vad trodde hon om mig egentligen?

- Ja, det är ju väldigt vackra kastanjeplantor du fått fram!

Då först kom jag ihåg att jag ju dekorerat hela krukan med nedfallna kastanjer i höstas…

Text och bilder: Maud Holmberg Klyft

Ingen sommar utan ananasdoft!

21 maj, 2013, 15:05

Rosmarin kan jag möjligen klara mig utan. Dill skulle vara svårt. Libbsticka skulle väl släppa in häxorna i trädgården, annars skulle jag klara mig väldigt bra utan den. Körvel? Inga problem!

Men en sommar utan ananassalvia? Nej, det skulle inte bli någon riktig sommar!

Trots att denna härliga växt egentligen odla som ettåring här i landet har jag lyckats att övervintra min ”modersugga” vi d ett ljust fönster i källaren under flera år. Mutad med en vattenskvätt då och då så har den snällt men sömnigt vecklat upp sina första små blad år efter år i maj. Men kanske har jag varit för snål med vattenkannan i vinter, än så länge liknar den mest ett avlidet påskris…

Lyckligtvis fanns räddningen i min närhet. Under en lunch på Tirups Örtagård tog jag vara på chansen att införskaffa en släkting. Och jag hade tur, egentligen var de slutsålda. Men jag såg nog väldigt besviken ut när jag frågade för efter en kort stund fick jag veta att det fanns ett utställningsexemplar kvar. Nu är det mitt – och sommaren är räddad!

Maud Holmberg Klyft

Ananassalvia (Salvia elegans) – med blad som doftar härligt av ananas. Jättegott i drinkar, sallader och att dekorera desserter och bakverk med.

Världens lättaste att föröka – bara att klippa av ett toppskott med några blad, dra av de understa och nypa av toppen (så att plantan förgrenar sig). Ner i jord i en liten kruka.Vattna och den tar sig direkt. Innan sommaren är slut har du delat med dig till alla dina vänner!

Underbart är kort …

20 maj, 2013, 23:05

Efter att ha gått och gnolat på ”Första vackra dan i maj” ända sedan Valborgs-eldarna slocknade så började äntligen en ny melodislinga spela i huvudet på mig under helgen. Underbart är kort. Just nu är det som allra skirast och ljuvligast på täppan. Sedan körsbärsträden runt om fällt sina vita blommor prunkar mitt gamla, senfärdiga och knotiga träd som mest och så som det breder ut sin skönhet är det inte konstigt att det tar tid på sig. Vilken kraftsamling det måste till!
Normala träd brukar ha riklig frukt vartannat årt för att sedan ta igen sig året därpå. Inte det knotiga!Under de 15 år jag kunnat njuta av den här täppan har det varit full blom och inget annat som gällt. Att skörden sedan tillfaller gästande starar får jag väl bjuda på, jag får i alla fall njuta av den korta men fantastiska blomningen.
Förr önskade jag ofta att tiden skulle stanna upp när det är som skirast och mest nyutslaget. Men nej, trots att det inte kommer att vara så här nästa helg så är det just det här med att kort och intensivt som är unikt. Skulle det vara i månader skulle jag antagligen inte se och njuta på samma sätt. Min utomhustyllgardin är snart borta med vinden – men då har naturens konstnär ett nytt motiv på sitt staffli. Och förhoppningsvis går jag och gnolar på en annan låt redan till helgen!
Text och foto: Maud Holmberg Klyft

http://youtu.be/tRfGAN3xj-k

Naturens vattenskål smakar alltid bäst!

14 maj, 2013, 18:05

Det var ett tag sedan matte lät mig komma till tals, men nu är ordet mitt. Äntligen är den här – tiden som passar oss katter bäst. Man kan ligga i solgasset på dagarna, inne i fönsterkarmen eller allra helst i en mysig rabatt ute på täppan. Kvällarna börjar bli långa och sköna, man kan jaga flugor, spana på grannens katter, rusa som en vilde och göra bocksprång eller bara sträcka ut och och mysa. Eller ta en runda till dammen för en liten förfriskning.

Jag har aldrig riktigt förstått varför matte eller husse ska envisas med att ställa fram iskallt kranvatten till mig, det naturliga i dammen, eller till och med i en mysig vattenpöl är ju mycket godare! Ibland fångar jag upp en liten mygga eller insekt som bonus, och det kittlar bra gott i magen!

Dessutom är det ju så att vi katter gärna vill bestämma själv – vad vi verkligen vill äta och dricka. Vi är väl inga hundar heller!

Jag gillar det gröna också; färskt, saftigt gräs är inte bara gott – det hjälper ju mig att få upp mina hårbollar också.

Matte brukar retas med mig och säga att jag betar värre än en get, men vad då, jag hjälper ju till med gräsklippningen. Flugor är också gott, och jag har ju till och med hjälpt till att fånga möss.

Så egentligen kan jag inte förstå varför min matskål ständigt ska fyllas med knäckebrödshårda pellets. Ge mig naturens egen föda – och för an del, lite skinka och en och annan köttbit, eller helst väldigt många. Jag är ju jägarkatt – men ännu har jag inte fått chansen att fånga något vildsvin på täppan!

Maud Holmberg Klyft

Skönaste, grönaste veckan

13 maj, 2013, 22:05

Eurovision Song Contest i Malmö må ursäkta – men det här är sköna, gröna veckan och nu är vi alldeles mitt i den. Årets allra vackraste när allt är så nyutslaget, skirt och limegrönt i tusentals olika sköna nyanser. I år är det sent i Skåne – och och har dessutom konkurrens av mycket annat som inte riktigt hunnit med i vårruset. Forsythian till exempel, som i bland blommar redan i mars. Tulpaner av alla sorter, både tidiga och sena. Körsbär, i rätt tid, och sena hyacinter.

Men inget är ändå som trädens ungdomligt friska löv.

Ut och njut -underbart är kort och den här årets vackraste vecka är alldeles för ljuvlig för att försummas. En promenad i bokskogen just nu ger både hopp och energi. Har du aldrig smakat ett nyutslaget boklöv så gör det. Det är inte bara limefärgat det smakar friskt av syra också!

Text och foto: Maud Holmberg Klyft

11 maj är körsbärsblomma -inte raps!

11 maj, 2013, 10:05

Vissa dagar är ens egna privata flaggdagar. Den 11 maj är en sådan för mig – då fyller min barndoms bästis Ingrid år. Som jag minns det var det alltid den dag då körsbärsträden prunkade som rikast. En och annan vitsippa stod fortfarande i blom och till Ingrids kalas brukade jag alltid plocka en liten nätt bukett. När den väl kom i glas hade den dock ingen chans att mäta sig mot den stiliga och väldoftande täta liljekonvaljsbuketten som alltid stod på familjen piano just den 11 maj.

Ingrid är körsbärsblommebarn och jag, som fyller år om ett par veckor, var rapstjejen. Min dag var de gula fältens. Men det var då – på 60- och 70-talets glada dagar – innan stråförkortningsmedlet var uppfunnet och tidigare rapssorter förädlats. De senaste decennierna har Ingrid även snott åt sig rapsen.

Men inte i år – ha!! Tack vare den långa vintern är rapsen fortfarande skönt grön – även om den så smått börjat blotta sin kommande kulör. I år kommer jag att få tillbaka mina gula fält!

Ingrid – du körsbärsvän – varmt grattis på din dag!

Maud Holmberg Klyft

Rapsfält den 11 maj 2013.

Rapsfält 11 maj 2012.

En groda gör ingen sommar…

9 maj, 2013, 18:05

En groda gör ingen sommar. Inte en ensam svala heller. Men nu är de här i flertal! Hussvalor, ladusvalor, humlor – och mina favoriter grodorna i stora dammen intill. Lyckliga, lekande, kväkande… Jag har redan börjat höra ljuden om kvällarna – det låter ungefär som en avsides speedwaytävling.

Även om jag tröttnade på att vakna 04.30 varje morgon av den salige koltrasten som trodde att han var en tupp så är det något helt annat med grodljuden. De är liksom både mysiga – och förlåtna.

Även om arten är Ätlig groda så skulle jag inte ens komma på tanken. Dels är den fridlyst och dels äter man inte sina kompisar. Inte ens Svart har någonsin haft vare sig mat- eller jaktbegär när det gäller grodorna. Då är det värre med flugor…

Nu väntar jag bara på att egna lilla dammens invånare ska inse att försommaren är här!

Text och bilder: Maud Holmberg Klyft

Så kan det gå …

6 maj, 2013, 22:05

För någon vecka sedan när längtan efter våren och sommaren sköljde över mig gjorde jag åter ett impulsköp trots att jag egentligen lovat mig själv att inte köpa några nya växter eller krukor som jag i förväg inte vet var jag ska ha.Täppan är tämligen överfull av växtlighet under högsommaren, även om det kanske inte känns så i början av säsongen. Men jag kunde inte låta bli utan kom hem med mitt livs första odlingskrage, ett tjusigt namn på fyra ihopsatta brädor med plats för jord och odlingskraft. Förutomtomater, chilli och gurka i stora krukor, och ett litet kryddland, finns det tyvärr inte plats för så mycket grönsaksodling, men en liten odlingskrage skulle jag väl hitta rum för? Icke! Allt står för tätt och stora stenar, träd och buskar är inte lättflyttade. Skulle jag behöva gräva upp ännu mera gräsmatta?

Under fjärde inspektionsrundan kom jag på lösningen, den gamla zinkbaljan var ju flyttbar och växter och stenar intill gick att flytta! Och nu är den på plats med ny jord och fina fröer nermyllade och vattnade och bara väntar på morgondagens värmande solstrålar. Äntligen har jag ett eget trädgårdsland, litet men dock! Och så härligt det ska bli med egenodlad ruccola, plocksallad, sockerärtor, rödbetor….

Ett vårminne som aldrig kommer att lämna mig är från min barndom. Jag växte upp på en gård med ett trädgårdsland lika stort som min hela min egen täppa är idag, ingen ovanlighet på landsbygden förr i alla fall när man skulle ta tillvara jordens goda. Varje vår kom far hem med en hord av nya fröer – och jag glömmer aldrig hur min lillebror sken upp i ett stort leende och snabbt ryckte åt sig påsen med en ny sorts knubbiga morötter. ”Jag vill så, jag vill ha de här. Äntligen har far köpt korvfröer!”…

Text och bilder: Maud Holmberg Klyft

Det är en ros utsprungen …

1 maj, 2013, 20:05

Det är en ros utsprungen. Ja inte en – utan flera, hurra!

Första vackra dan i maj väcktes jag som vanligt av koltrastens sång, fast det var något som inte stämde ändå. Hur jag än sömndrucket bultade på väckarklockan, eller väckar-konen med ljus som den egentligen är, så slutade fågeln inte drilla. Så småningom insåg jag att det faktiskt var helgdag och inte väckarkolisen som lät, utan en livs levande lycklig fågel ute på täppan. Och han hade ju rätt, det var en riktigt solig och underbart stilla dag, första vackra dan i maj!

Trots att jag för bara några dagar sedan undrat om det verkligen skulle komma att bli grönt i år fick vi klart besked i dag. Vintern rasat ut! Gräsmattan var så hög och tovig att den behövde klippas, terrassen kunde invigas för utomhusmåltider och de allra första rosenbladen slog ut i dag. Och bäst av allt rosorna har börjat slå ut i flertal. Ja, inte New Dawn och Ingrid Bergman förstås. Men väl maskrosorna på andra sidan vägen. Gula och granna, tänk att man kan uppskatta dem så!

Maud Holmberg Klyft

Första rosbladen!

http://youtu.be/2XrU5XuEtss

Vikten av ett brak…

29 april, 2013, 21:04

Det skulle bli en mysig fikastund var det tänkt. Solen lyste och vid söderväggen intill kökstrappan kändes det riktigt ljuvligt. Kattens husse serverade härligt starkt kaffe, en liten kanelbulle och Kattens mjölkskål kom också fram.

Nöjd efter en stunds påtande på täppan slog jag mig ner på den lilla bänken. Det var då det hände – det sa bara BRAK!

Åh, nej, jag skulle ju ha följt mina tappra kollegor och gått med i Ladys Light… Hur kunde detta ske, hur kunde jag bara sitta sönder en genuint stabil träbänk?

Hmmm. Nej det här var ju FÖR pinsamt. Det var väl ändå inte möjligt?

Tankarna började snurra. Bänken följde med husköpet för snart 15 år sedan. Kanske var den ännu äldre än så… Trots att den tidigare alltid oljats och på senare år målats om varje vår, och även ibland en gång om hösten så har den ju stått ute i ur och skur. Och visst har jag märkt att ena brädan var lite rutten. Men ändå …

Nej, inte kunde det väl bero på mig? Vissa saker ska ju liksom bara finnas i all evighet, den lilla bänken hör ju huset till!

Men nu får det bli till att byta ut den, inte minst för att slippa minnas det pinsamma braket! Problemet är ju bara att det går mode i trädgårdsmöbler och det som säljs nu passar inte alls till ett tegelhus från när förra seklet var ganska så ungt.

Tur att det även finns loppis för utemöbler! Och kanske är det dags att börja tänka på vikten av att hålla vikten i alla fall…

Text och foto: Maud Holmberg Klyft

Minnet av braket. Inte kan det väl bara vara jag?!

Ur led är tiden…

22 april, 2013, 23:04

Hyacintrabatten 22 april 2012

Klent i hyacintrabatten 22 april 2013

Aj, aj, aj, det här kommer inte att hålla. Ur led är tiden!

Även om Sofieros slottsträdgård i Helsingborg idag den 22 april har rapporterat sin andra utslagna rhododendronbuske så är våren rejält på efterkälke här längst nere i syd. Den första maj SKA det vara skirt grönt av alldeles nyutslagna träd när årets vackraste vecka inleds. Så char det ju varit i alla tider…

Men hur mycket naturen än spurtar kommer den ändå inte att nå riktigt ända fram. Första maj är nära nu …

Det är bara att titta på fjorårets foton. Och förrfjorårets…

En bild säger mer än tusen ord. Två bilder från samma rabatt tagna samma dag fast den ena 2012 och den andra 2013 talar sitt tydliga språk, det blir att vänta på promenaderna i nyutsprungen bokskog i år. fast den som väntar på nåt gott …

Maud Holmberg Klyft

Persikoträd i blom 22 april 2012

Persikoträd med små knoppar 22 april 2013.

Äntligen!

21 april, 2013, 23:04

Så doftar jag träolja om händerna igen. Rivsår på armarna, trasiga naglar, rufsigt hår och träningsvärk i axlarna, men vad tusan gör det – nu är ju våren och trädgårdssäsongen här på allvar!

Eftersom jag inte hunnit vara ute på täppan under kvällarna förra veckan var det lite av en glädjechock att se så mycket som hänt på bara några varma dagar. Kejsarkronorna är snart redo att slå ut, alla gula vintergäck har vissnat och lämnat plats åt den blå våren med scillor och snart också pärlhyacinter och flera års julgruppshyacinter.

Egentligen är jag bara halvvägs med att klippa bort vissna växter och samla ihop löv, men den här helgen var vi bara tvungna att satsa på uteplatsen. Några halvruttna plankor behövde bytas, trätrallorna skulle ut – tvättas och sedan oljas. Härligt – nu är grunden för ett skönt uteliv lagt.

Det Katten uppskattar allra mest är att gräset vuxit rejält. Likt ett får betar han ivrigt för att kunna få upp hårbollar. Sedan leker han häst och rullar runt för att avslutningsvis hitta en mysig plats i rabatten där han bara kan ligga och mysa och studera världen!

Maud Holmberg Klyft

Kall, torr, gratis – och vid liv!

14 april, 2013, 13:04

Det är inte bara champagne som bäst som kall, torr och gratis – Churchills odödliga visdomsord stämmer väl in på min lilla chilipeppar i köksfönstret. Den är liten och tanig och har inte så många blad – men ack vilken tuff liten överlevare den är!

Till skillnad från sina systrar som förpassades ner i källaren i höstas så har den stått väl rustad mot vintern i sitt söderfönster och har för länge sedan förstått att det är vår på väg. Fjorårets sista röda frukt hänger torkad och fin sida vid sida med årets första lilla gröna. Den blommar med jämna mellanrum och fler små starka frukter är på väg!

Växter ska helst vara gratis, det är jag och fotografkollegan överens om och har under några års tid bytt sticklingar med varandra. Hon får små citrondoftande kryddor av mig och jag lyckliggörs av hennes vurm för olika chilisorter.

Den lilla som hamnade i köksfönstret var fjorårets klenaste planta och placerades i köket mest för att den var så söt med sin lilla röda pepparfrukt. Då trodde jag att den skulle klara sig inomhus en vecka på sin höjd…

Övrig skörd av torkad chili har varit riklig och även om den börjar närma sig sitt slut har jag ännu inte behövt plocka den lilla röda – som nu är luft-och soltorkad sedan länge. Kanske får den följa med sin moder ut på terrassen om några veckor?

Ingen köpt växt kan någonsin mäta sig mot en man fått av en vän!

Maud Holmberg Klyft

Det som göms i snö…

17 februari, 2013, 20:02

Det är mycket som göms i snö – och som glöms.

Känslor, dofter, färger…

Det man inte har det längtar man till, våren till exempel, det upplevde både Katt och Tant denna årets ljusaste söndag. Trots gråväder och bara en plusgrad anade vi en gnutta vår i luften. För första gången på länge stannade vi båda ute riktigt länge och vandrade inspektionsrundor på täppan.

En trasig räfsa under körsbärsträdet. Julens granris. Koltrastarnas nu lätt mosiga och bruna äppelklyftor. En mycket murken trädgårdsbänk. Ett par genomblöta trädgårdshandskar.

Men också vintergäck, snödroppar och julrosknoppar!

De har inte haft fel, alla optimistiska gåssträck som glatt trumpetande flugit norrut de senaste dagarna. Det är vår i luften, ja åtminstone en gnutta föraning av våren!

Katten har märkt detsamma. Efter en lång och intensiv period i dvala på fällen på soffan var det som om han väckts ur sitt vinteride. Kanhända berodde det delvis på att veckan innehöll två extra goda dagar, fettisdagen då det bjöds fet överflödig vispad grädde och Alla hjärtans dag när kattskålen fylldes av delikata kycklinghjärtan….

Men inte bara! Dofterna har så smått börjat återvända i trädgården. Livsandarna likaså. Och under helgens töväder har gräset äntligen kommit tillbaks, och katten slipper tjuvgnaga på kökets bittra timjan och basilika.

Visst, meteorologerna och väderkännarna siar om fortsatt vinter, kanske redan i morgon. Men den som fått upp ett spår av kommande vår släpper det inte så snabbt. Det är trots allt bara två månader (och en vecka) tills bokskogarna slår ut!

Text och bilder: Maud Holmberg Klyft

Trots allt – efter en stund i trädgården är det inte fel om dörren till stugvärmen snabbt öppnas…

Det som göms i snö …

Från sommarglöd till istappsträd

19 december, 2012, 18:12

Två månader – lika lång tid som mellan när trädkronorna slår ut den 1 maj till när rosorna står i fullaste blom, den 1 juli- är det mellan de här två bilderna.

För två månader sedan, i slutet av oktober, fanns det inte många tecken på höst i täppan här i sydliga Trelleborg. Knappt ett gult löv och pelargonerna lät sig motsträvigt samlas ihop för vinterförvaring. De och många av perennerna prunkade och slog nya skott. Men för att gå ner i varv och hämta kraft behöver vi ju alla vintervila. Blommor och träd såväl som människor och djur. Till slut, en bra bit in i november, kom en höststorm och ett frostbett och då förstod till och med Täppan att det var dags att ta farväl av den ljusa årstiden. För denna gången!

Idag känns det som väldigt länge sedan som det lilla körsbärsträdet var klätt i sin gröna krona – men det var faktiskt mindre än två månader sedan. Sedan , några veckor är det prytt med en istappsslinga med fallande ljus och med timerns hjälp känns det extra välkomnande att komma hem i mörkret. Till och med Katten sitter ofta i köksfönstret och förundras över vad det är som rör sig i trädet!

Text och Bilder: Maud Holmberg Klyft