Drygt en och en halv miljon svenskar är 65 år eller äldre. En del väljer att jobba längre, andra blir pensionärer. En sak har de dock gemensamt, de är både friskare och piggare än sina föregångare – och de njuter av sina liv som aldrig förr!
En av dem är skådespelerskan Eva Rydberg som fyller sjuttio år lagom till midsommar. Ändå är hon mer aktiv än någonsin – både på scenen och privat.
– Man kan inte bara sätta sig ner på stjärten och säga att nu är jag gammal. Jag brukar säga till min kropp: ”Du är ju bara fyrtio, upp med dig!” säger Eva i Hemmets Veckotidning nr 21.
I vår har hon spelat Marianne, en riktig kruttant, i Carin Mannheimers pjäs ”I sista minuten” på Helsingborgs stadsteater.
– Min rollfigur är tuff och hemskt rolig. Slagfärdig och inte så snäll, men lite glömsk. Hon vill inte erkänna att hon har börjat åldras, berättar Eva.
Just skräcken för åldrandets avigsidor fanns länge djupt inne i Eva Rydberg själv.
– Jag var rädd för att bli gammal och sjuk och inte kunna klara mig själv. Att tvingas be om hjälp och bli ensam, det tycker jag är så hemskt.
I dag kan hon skratta åt sina rädslor.
– Det känns bra att vara lite äldre. Man är lugn i livet, kraven och stressen släpper och det tycker jag är rätt skönt.
Så hejdar hon sig och tänker efter.
– Men gammal? Jag? Aldrig i livet! Jag har ju fasen så mycket att göra fortfarande!
Att pensionera sig är inte att tänka på, menar Eva.
– Det där med ålder är bara en siffra på ett papper. Min bästa tid är alltid nu. Att fråga när jag ska sluta med teatern är som att fråga: ”När tänker du dö?” Sånt vet man ju inte, gudskelov!
Hon ber skämtsamt om ursäkt för om hon uttrycker sig ”olämpligt”.
– Jag svär så mycket i pjäsen så jag har börjat med det privat också. Det är inte bra, jag är ju inte sån egentligen. Men jag gillar en replik som jag hade i en av mina shower för längesedan: ”Jag har också varit gammal en gång.” Den är väldigt befriande!
För Eva Rydberg är hälsan en förutsättning för ett bra liv. Och hon tar hand om sig själv – både till kropp och själ.
– Jag försöker äta så bra jag kan och få i mig de vitaminer jag behöver. Men bara på ett naturligt sätt, inga piller för mig, tack. I alla fall så länge det går. Och jag gillar att göra saker med kroppen, som gympa, yoga, pilates och zumba. Eller komma ut på en promenad. Sen tror jag på skrattet som en källa till ungdom. Vi skrattar alldeles för lite och för sällan.
I så fall har hon själv hållit sin publik ung med sitt arbete i nästan femtio år. Samtidigt har hon lärt sig att värdera sin tid, den med åren allt dyrbarare.
– Jag är med familjen och mitt barnbarn. Och jag reser – till Spanien, Frankrike och Italien. Men inte mer än fjorton dar. Jag är en riktig hemmakatt.
Vad andra tycker och tänker om henne var länge en börda för Eva. Men inte längre.
– Sånt har jag lärt mig skita i, på ren svenska. Jag gör så gott jag kan och passar det inte får de byta ut mig.
Däremot betonar hon betydelsen av vänskap genom åren.
– Den måste vårdas. Har du inte velat ha vänner genom livet, så har du inga på äldre dar heller.
Lägg liv till åren – det är viktigast!
Professor Sölve Elmståhl är klinikchef vid Geriatriskt utvecklingscentrum i Malmö och en av landets ledande experter inom sitt område. 
Vad är det viktigaste för att behålla livskvaliteten upp i åren?
– Hälsan har en väldig betydelse för livstillfredsställelsen. Att ha kvar sin funktionsförmåga, kunna handla, laga mat, klara av sin personliga omsorg med kläder och förflyttning.
När är en människa att betrakta som äldre?
– Det beror på om du frågar en ung person eller någon som fyllt sjuttio eller åttio. Bara en generation tillbaka uppfattade vi människor i sextioårsåldern som gamla. En sextioåring i dag skulle nog bli kränkt av att kallas äldre, men vi måste sluta prata om äldre som en grupp och i stället se till den enskildes krav och möjligheter. Det finns nittioåringar som är lika pigga som många sextioåringar och vice versa.
Vilka myter finns det omkring åldrandet?
Egentligen två stycken. Den ena är eländesmyten där man fokuserar väldigt mycket på att livet inte fungerar, att funktionsförmågan avtar och att man är ensam och utlämnad. Den andra myten är att alla är friska och förblir opåverkade av åldrandet långt in på ålderns höst. I själva verket är ju åldrandet en mosaik av allt det här.
Skiljer åldrandet sig mellan män och kvinnor?
Ja, kvinnor är oftare drabbade av smärttillstånd och besvär från rörelseapparaten. Å andra sidan lever de i genomsnitt längre. Det gör att det finns fler äldre kvinnor som lever ensamma på grund av att de blivit änkor. Män har oftare hjälp av en partner när de blir sjuka på äldre dar.
Är det enbart av godo att vi blir allt äldre?
Man brukar säga att ”man ska lägga liv till åren och inte enbart år till sitt liv”. Det är ett gammalt slitet uttryck som jag tycker håller fortfarande. De flesta vill leva ett liv där sjukdomsperioden förkortas så mycket som möjligt. Det är viktigare än själva livslängden i sig och att upprätthålla sociala kontakter är en grundbult i det goda åldrandet. Mänsklig samvaro går inte att övervärdera.
Sänk din fysiska ålder!
Genom att hålla uppe din kondition och muskelstyrka kan du med ganska enkla metoder sänka din fysiska ålder:
* Rör på dig ordentligt en halvtimme om dagen så du får upp pulsen – en rask promenad är perfekt! Lite styrketräning skadar inte heller.
* Gå eller cykla i stället för att åka bil – till jobbet eller affären!
* Gör till en vana att ta trapporna – även om det finns hiss!
* Ät hemlagat med mycket grönsaker, frukt och bär, undvik hel- och halvfabrikat.
* Se till att få ordentligt med sömn.
* Försök undvika den negativa stressen – att ha bråttom ibland är en annan sak!
* Var försiktig med alkohol – och fimpa cigaretterna!
Fler tips i tidningen!
Text: Anders Sandström
Foto: Gugge Zelander, privat
Laddar ...
Senaste kommentarerna