Medicin & Hälsa

Drygt en och en halv miljon svenskar är 65 år eller äldre. En del väljer att jobba längre, andra blir pensionärer. En sak har de dock gemensamt, de är både friskare och piggare än sina föregångare – och de njuter av sina liv som aldrig förr!

En av dem är skådespelerskan Eva Rydberg som fyller sjuttio år lagom till midsommar. Ändå är hon mer aktiv än någonsin – både på scenen och privat.
– Man kan inte bara sätta sig ner på stjärten och säga att nu är jag gammal. Jag brukar säga till min kropp: ”Du är ju bara fyrtio, upp med dig!” säger Eva i Hemmets Veckotidning nr 21.
I vår har hon spelat Marianne, en riktig kruttant, i Carin Mannheimers pjäs ”I sista minuten” på Helsingborgs stadsteater.
– Min rollfigur är tuff och hemskt rolig. Slagfärdig och inte så snäll, men lite glömsk. Hon vill inte erkänna att hon har börjat åldras, berättar Eva.
Just skräcken för åldrandets avigsidor fanns länge djupt inne i Eva Rydberg själv.
– Jag var rädd för att bli gammal och sjuk och inte kunna klara mig själv. Att tvingas be om hjälp och bli ensam, det tycker jag är så hemskt.

I dag kan hon skratta åt sina rädslor.
– Det känns bra att vara lite äldre. Man är lugn i livet, kraven och stressen släpper och det tycker jag är rätt skönt.
Så hejdar hon sig och tänker efter.
– Men gammal? Jag? Aldrig i livet! Jag har ju fasen så mycket att göra fortfarande!
Att pensionera sig är inte att tänka på, menar Eva.
– Det där med ålder är bara en siffra på ett papper. Min bästa tid är alltid nu. Att fråga när jag ska sluta med teatern är som att fråga: ”När tänker du dö?” Sånt vet man ju inte, gudskelov!
Hon ber skämtsamt om ursäkt för om hon uttrycker sig ”olämpligt”.
– Jag svär så mycket i pjäsen så jag har börjat med det privat också. Det är inte bra, jag är ju inte sån egentligen. Men jag gillar en replik som jag hade i en av mina shower för längesedan: ”Jag har också varit gammal en gång.” Den är väldigt befriande!

För Eva Rydberg är hälsan en förutsättning för ett bra liv. Och hon tar hand om sig själv – både till kropp och själ.
– Jag försöker äta så bra jag kan och få i mig de vitaminer jag behöver. Men bara på ett naturligt sätt, inga piller för mig, tack. I alla fall så länge det går. Och jag gillar att göra saker med kroppen, som gympa, yoga, pilates och zumba. Eller komma ut på en promenad. Sen tror jag på skrattet som en källa till ungdom. Vi skrattar alldeles för lite och för sällan.
I så fall har hon själv hållit sin publik ung med sitt arbete i nästan femtio år. Samtidigt har hon lärt sig att värdera sin tid, den med åren allt dyrbarare.
– Jag är med familjen och mitt barnbarn. Och jag reser – till Spanien, Frankrike och Italien. Men inte mer än fjorton dar. Jag är en riktig hemmakatt.
Vad andra tycker och tänker om henne var länge en börda för Eva. Men inte längre.
– Sånt har jag lärt mig skita i, på ren svenska. Jag gör så gott jag kan och passar det inte får de byta ut mig.
Däremot betonar hon betydelsen av vänskap genom åren.
– Den måste vårdas. Har du inte velat ha vänner genom livet, så har du inga på äldre dar heller.

Lägg liv till åren – det är viktigast!

Professor Sölve Elmståhl är klinikchef vid Geriatriskt utvecklingscentrum i Malmö och en av landets ledande experter inom sitt område.
Vad är det viktigaste för att behålla livskvaliteten upp i åren?
– Hälsan har en väldig betydelse för livstillfredsställelsen. Att ha kvar sin funktionsförmåga, kunna handla, laga mat, klara av sin personliga omsorg med kläder och förflyttning.
När är en människa att betrakta som äldre?
– Det beror på om du frågar en ung person eller någon som fyllt sjuttio eller åttio. Bara en generation tillbaka uppfattade vi människor i sextioårsåldern som gamla. En sextioåring i dag skulle nog bli kränkt av att kallas äldre, men vi måste sluta prata om äldre som en grupp och i stället se till den enskildes krav och möjligheter. Det finns nittioåringar som är lika pigga som många sextioåringar och vice versa.
Vilka myter finns det omkring åldrandet?
Egentligen två stycken. Den ena är eländesmyten där man fokuserar väldigt mycket på att livet inte fungerar, att funktionsförmågan avtar och att man är ensam och utlämnad. Den andra myten är att alla är friska och förblir opåverkade av åldrandet långt in på ålderns höst. I själva verket är ju åldrandet en mosaik av allt det här.
Skiljer åldrandet sig mellan män och kvinnor?
Ja, kvinnor är oftare drabbade av smärttillstånd och besvär från rörelseapparaten. Å andra sidan lever de i genomsnitt längre. Det gör att det finns fler äldre kvinnor som lever ensamma på grund av att de blivit änkor. Män har oftare hjälp av en partner när de blir sjuka på äldre dar.
Är det enbart av godo att vi blir allt äldre?
Man brukar säga att ”man ska lägga liv till åren och inte enbart år till sitt liv”. Det är ett gammalt slitet uttryck som jag tycker håller fortfarande. De flesta vill leva ett liv där sjukdomsperioden förkortas så mycket som möjligt. Det är viktigare än själva livslängden i sig och att upprätthålla sociala kontakter är en grundbult i det goda åldrandet. Mänsklig samvaro går inte att övervärdera.

Sänk din fysiska ålder!
Genom att hålla uppe din kondition och muskelstyrka kan du med ganska enkla metoder sänka din fysiska ålder:
* Rör på dig ordentligt en halvtimme om dagen så du får upp pulsen – en rask promenad är perfekt! Lite styrketräning skadar inte heller.
* Gå eller cykla i stället för att åka bil – till jobbet eller affären!
* Gör till en vana att ta trapporna – även om det finns hiss!
* Ät hemlagat med mycket grönsaker, frukt och bär, undvik hel- och halvfabrikat.
* Se till att få ordentligt med sömn.
* Försök undvika den negativa stressen – att ha bråttom ibland är en annan sak!
* Var försiktig med alkohol – och fimpa cigaretterna!

Fler tips i tidningen!

Text: Anders Sandström

Foto: Gugge Zelander, privat

Ilona är vår nya expert!

24 april, 2013, 08:04

Nu kan du ställa frågor till kvinnoläkaren i Hemmets Veckotidning! Från och med nummer 18 kommer gynekologen Ilona Barnard varannan vecka besvara frågor om allt från östrogen och urinvägsinfektioner till torra slemhinnor och inkontinensbesvär.

 

Ilona Barnard har arbetat som gynekolog i 25 år. Som överläkare på Norrtälje sjukhus, nu i Malmö, och dessförinnan på olika kliniker i USA där hon också gjorde sin specialistutbildning till gynekolog.
– Efter utbildningen stannade jag kvar och arbetade i USA i 13 år, och där är båda mina barn är födda. Men det var alldeles för mycket jobb och för lite annat. Sedan jag kom tillbaka till Sverige har jag varit väldigt nöjd och kunnat njuta av mitt arbete och min yrkesutövning.
Till Ilona kommer kvinnor med alla sorters problem som har med underlivet att göra. Och det var just de här frågorna som gjorde att Ilona redan tidigt under sin läkarutbildning insåg att hon ville arbeta som gynekolog.
– Jag tyckte det var väldigt intressant, och det var vi flera kvinnor på utbildningen som tyckte. Kvinnor tycker om att ha hand om andra kvinnor.

Många känner sig också mer bekväma med att gå till en kvinnlig gynekolog, även om det finns de som föredrar manliga. Men Ilona har en fördel gentemot sina manliga kollegor.
– Innan jag själv blev gravid tänkte jag ofta: Lite illamående får man väl ta! Men sedan hade jag oturen att själv drabbas under båda graviditeterna, så efter det förstod jag verkligen. På så sätt får jag ju som kvinnlig gynekolog ett lite annorlunda perspektiv än en man.
Tycker patienterna att det är svårt att prata om sin kropp, sex och sitt underliv?
– Kvinnor har blivit öppnare och bättre, men de som är i 60–70-årsåldern har svårare för att prata om sin sexualitet, om jag jämför med lite yngre kvinnor. Men tittar vi på USA har vi svenskar generellt sett en mycket öppnare och mer naturlig inställning till våra kroppar.
Några av de vanligaste orsakerna till att kvinnor går till gynekologen hänger samman med besvär före, under och efter klimakteriet. Och här kommer ofta frågan om östrogen upp under samtalet, och rädslan för att drabbas av cancer.
– Alla är rädda för att få bröstcancer, men vi har i studier sett att de första fem åren med östrogen finns det ingen ökad risk. Egentligen är det inte östrogenet i sig som är skadligt utan gulkroppshormonet, progesteron eller gestagen som det också kallas. De flesta kvinnor som tar östrogen måste ta gestagen för att balansera östrogenets effekt på livmoderslemhinnan, vilken annars kan bli skadlig. Efter fem års behandling med den kombinationen så är det statistiskt en liten ökad risk för bröstcancer och efter tio år ökar den ytterligare något.

Oron för östrogen är alltså, menar Ilona Barnard, oftast inte befogad. Faktum är att det för de allra flesta till och med kan vara bra att ta östrogen under en begränsad tid.
– Östrogenet skyddar benstommen så att den inte kalkas ur, och minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar. Även koncentrationsförmågan och minnet påverkas positivt, visar studier på hjärnan. Men allt är en avvägning mellan patientens bakgrund och sjukdomshistoria, vilket gynekologen går igenom med patienten för att få den bästa möjliga och säkra behandlingen.
Ett stort problem efter klimakteriet är torra slemhinnor, eller vaginal atrofi, och där har Ilona Barnard bara egentligen ett viktigt råd:
– Använd vaginalt östrogen! Det är helt ofarligt när det gäller bröstcancer och proppar, och det hjälper slemhinnorna att få tillbaka en del av sin förlorade spänst.

Därför finns det egentligen ingen anledning att pröva alternativa medel med lägre dos östrogen, eftersom det ofta lett till att många kvinnor då fått tillbaka sina besvär, menar Ilona Barnard.
– Enda undantaget gäller kvinnor med pågående behandling för bröstcancer med vissa antiöstrogen-mediciner. De bör under behandlingens gång inte ens ta minimala mängder östrogen i slidan.
Torra slemhinnor leder ofta till besvär med urinvägsinfektioner, som är en annan vanlig anledning till att kvinnor besöker Ilona. Kvinnans urinrör är väldigt kort, bara några centimeter, och det är därför lätt hänt att det kommer in bakterier.
– Om man är känslig kan det såklart ställa till problem när man till exempel har sex, men vi har ju också alla bakterier runt ändtarmsöppningen och på huden som kan ta sig in i urinröret.
För de kvinnor som har problem med urinvägsbesvär brukar Ilona därför rekommendera att man ska tömma blåsan efter samlag.
– Man kan också förskriva en låg dos antibiotika och att man till och med tar en tablett efter samlag. Det finns också tabletter som försvårar tillväxten av bakterier, som ökar surhetsgraden.
Och tranbär?
– Det är ju också surgörande, så visst kan det ha en skyddande effekt. Kroppen har ju en otrolig självläkningsförmåga så har man bara lite bakterier så kan det räcka med tranbärsjuice, men om symtomen kvarstår så måste man uppsöka läkare.
Hur ofta ska jag gå till gynekologen?
– Är du frisk och inte har besvär räcker det med ett besök vart tredje år.
För Hemmets Veckotidnings läsare finns dock kvinnoläkaren till er tjänst alla årets dagar. Det är bara att skriva till henne! Redan på nästa sida kan du läsa vad Ilona svarar läsarna när det gäller inkontinens och svampinfektioner.

Sjukdomar som kan upptäckas hos gynekologen:
* Högt blodtryck.
* Sköldkörtelrubbningar – kan orsaka oregelbundna och kraftiga blödningar.
– Vi är ganska frikostiga med att ta sköldkörtelprover, speciellt på kvinnor över 40 och ännu tidigare om det finns i släkten eller vid misstänkta symtom, berättar Ilona.
* Bröstcancer.
* Livmoderhalscancer – cellprov tas vart tredje år upp till 50 och vart femte år fram till 65 år, men det kan variera mellan landstingen.

Därför går vi till gynekologen
Yngre kvinnor:
* Preventivmedelsrådgivning, mensrubbningar och oro för smitta, men också problem med att bli gravida, infertilitet. Oftast har man försökt att bli med barn i ett år innan man söker hjälp.
Kvinnor 40–55
* De sista tio åren före klimakteriet är det vanligt med blödningsrubbningar eller kraftiga oregelbundna blödningar som kan vara hormonbetingade. Det också vanligt med myom, muskelknutor som kan uppstå i livmoderns muskelvävnad.
Vid klimakteriet
* De vanligaste symtomen är svettningar, vallningar, sömnsvårigheter och humörsvängningar. Men även ledvärk, hjärtklappning och koncentrationssvårigheter förekommer.
Efter klimakteriet
* Torra och sköra slemhinnor är väldigt vanligt och ger symtom som trängningar. Det känns torrt och strävt vid samlag. Många får också svårt att hålla tätt. Risken för infektioner i slidan och urinvägarna ökar.

Du kan mejla frågor till kvinnoläkaren på adressen: kvinnolakaren@hemmets.aller.se

eller skriva till: Kvinnoläkaren, Hemmets Veckotidning, 205 35 Malmö

Text: Christina Mellberg

Foto: Gugge Zelander

 

För fem år sedan började Ann-Marie Erikssons mage att krångla.

– Jag märkte att sallad, äpplen och mat som inte var tillagad gjorde att jag fick värk i magen. Magen bubblade upp och det kändes som om maten åkte upp och ner, minns Mia, som hon kallas.
Känslan var så obehaglig att hon emellanåt stoppade fingrarna i halsen och kräktes upp maten för att bli kvitt obehaget. På vårdcentralen i Askersund, där hon bor, trodde doktorn att hon hade fått magkatarr och gav henne medicin mot det. Men i stället för att bli bra i magen blev hon efter hand ännu sämre och framåt vintern hade hon börjat få intensiv diarré också.
– Jag fick sådana smärtor i magen, vissa dygn var jag på toaletten 15 gånger! Det var ju bara vätska som kom till slut, berättar Mia i Hemmets Veckotidning nr 17.
Hon gick till vårdcentralen gång på gång under flera års tid utan att få någon riktig hjälp. Till slut blev hennes situation ohållbar.
– Jag stod inte ut! Så jag gick ner till min läkare på vårdcentralen, slog näven i bordet och sa att jag ville ha en remiss till sjukhuset i Örebro.

På Universitetssjukhuset i Örebro fick Mia till sist rätt diagnos. Ett vävnadsprov i tarmen visade att det var mikroskopisk kolit hon led av. Mia fick också träffa läkaren Johan Bohr, som erbjöd henne att vara med i en studie och testa en ny medicin, Budenofalk, en sorts kortisonmedicin. Det blev en vändpunkt för Mia.
– Det var som en dröm för mig!
Efter att ha tappat 12 kilo och mest varit hemma, trött och sängliggande i tre år började Mia sakta få tillbaka sitt gamla liv. Snart lärde hon sig att själv reglera dosen som hon tar av medicinen. I somras fick hon ett skov. Då ökade hon dosen och efter några veckor gick symtomen över.
Nu kan hon leva sitt vanliga, aktiva liv igen.
– Jag är jätteglad för det. I dag, till exempel, har vi allsång med PRO i Askersund på eftermiddagen, då hjälper jag till och kokar kaffe. Sedan är jag med i en sånggrupp som jag ska träna med. Förut kunde jag inte göra någonting och var isolerad hemma.
Innan Mia blev sjuk startade hon och en väninna ett stickkafé i Askersund. När magproblemen började försökte hon fortsätta med sitt kafé, men krafterna räckte inte till.
Men nu är väninnorna i gång igen med kaféet. Mia visar ett par vantar hon stickar med dubbelt garn.
– Och jag kan vara ute i naturen! Jag tycker om att bara ta med kaffekorgen, gå ut i skogen och sätta mig någonstans och njuta!

Nyupptäckt tarmsjukdom
* Mikroskopisk kolit är ett samlingsnamn för flera tarmsjukdomar där de vanligaste är kollagen kolit och lymfocytär kolit. Sjukdomarna är relativt nyupptäckta och går inte att bota, men man kan behandla symtomen.
* Symtomen är oblodig, vattnig och ihållande diarré, men även magsmärtor och trötthet är vanligt.
* Sjukdomen kommer i skov som kan vara från ett par veckor upp till flera månader. Varar skoven länge går man ofta ner i vikt.
* Diagnos ställs genom att man tar ett vävnadsprov från tarmen. Det görs alltid på sjukhus av en specialist.
* För många äldre kvinnor som drabbas av sjukdomen är den mycket handikappande. De går inte ut av rädsla för att inte hinna till toaletten.
* Omkring 40 procent av alla som har mikroskopisk kolit har även en eller flera autoimmuna sjukdomar, det vill säga sådana sjukdomar där kroppens immunförsvar angriper kroppens egna celler. De vanligaste är celiaki (glutenintolerans), tyreoideasjukdomar (sjukdomar i sköldkörteln), reumatoid artrit (ledgångsreumatism) och diabetes.

Nästan alla kan bli hjälpta!
Johan Bohr är överläkare på Universitetssjukhuset i Örebro och en av Sveriges ledande experter på mikroskopisk kolit.
– De här sjukdomarna är relativt nyupptäckta – de vanligaste, kollagen kolit och lymfocytär kolit, upptäcktes 1976 respektive 1989. Men kunskapen om mikroskopisk kolit ökar och det gör att patienter numera kommer till en specialist relativt snabbt, ofta inom en månad. Tidigare kände inte distriktsläkarna på vårdcentralerna till sjukdomen så bra och det kunde dröja flera år innan patienten fick träffa en specialist, förklarar Johan Bohr.
Forskning har visat att många äldre människors kroniska diarré egentligen är mikroskopisk kolit och i dag kan de alltså få behandling mot det.
– Oftast behandlar vi med en typ av kortisonpreparat, Budesonid, som hjälper 80–90 procent av patienterna. De senaste åren har man i svåra fall börjat testa medicinen Remicade, och även Humira kan hjälpa dem som inte blir bra av Budesonid. I sällsynta fall kan man operera patienten som då får en stomipåse på magen.
Johan Bohr och hans kollegor har flera pågående studier där man bland annat försöker hitta orsaken till sjukdomen.
– Vissa patienter får sjukdomen plötsligt och för andra är det smygande. I ena fallet är det en troligen en bakterie eller ett virus som sätter i gång det hela. De patienterna vet exakt vilken dag de blev sjuka. Den andra gruppen patienter får det smygande, där tror vi att orsaken är att de har vissa fysiologiska förutsättningar som gör att de får sjukdomen.
Finns det ett samband mellan anti-inflammatorisk medicin och mikroskopisk kolit?
– Ja, det gäller särskilt de så kallade NSAID-medicinerna som Ipren, Voltaren och liknande. Patienter som har fått mikroskopisk kolit på grund av att de tagit dessa mediciner blir av med sjukdomen om de slutar ta sådana värktabletter. Antidepressiva mediciner som höjer serotoninhalten i hjärnan har också visat sig kunna framkalla mikroskopisk kolit.

Se även www.magotarm.se

Text. Cecilia Beckman

Foto: Dan Lindberg

Cykla dig i form!

10 april, 2013, 08:04

Har vinterns mysande satt sina spår? Känner du dig trött och orkeslös? I Hemmets Veckotidning nr 16 har sjukgymnasten Åsa Rippe satt ihop tre olika motionsprogram som ska ge hjälpa dig att möta våren och sommaren med nya, friska krafter! Du kan cykla, gå eller styrketräna dig i fin fom. Här får du Program 1 som gäller CYKLING. Det sträcker sig över 4 veckor och du kan cykla utomhus eller inomhus på motionscykel.

Vecka 1:
Cykla två rundor, ca 30 minuter (min) vid varje tillfälle. Du ska bli lätt andfådd.
Vecka 2:
Utöka till tre cykelrundor och öka tempot i intervaller!
Runda 1: 30 min i lätt ansträngande tempo.
Runda 2: Intervallträning 25 min. Cykla 5 min i ett behagligt tempo, öka rejält i 1 min. Fortsätt varva och avsluta med 5 min i lugnt tempo.
Runda 3: 30 min i ett lätt ansträngande tempo.
Vecka 3:
Fortsätt med tre cykelrundor men öka tiden och tempot lite.
Runda 1: Cykla 30 min i ett lätt ansträngande tempo.
Runda 2: Intervallträning 25 min. Cykla 5 min i ett behagligt tempo, öka rejält 2 min. Fortsätt varva och avsluta 5 min i ett behagligt tempo.
Runda 3: 40 min i behagligt tempo.
Vecka 4:
Öka intervallträningen rejält men fortsätt med tre rundor.
Runda 1: 30 min i ett lätt ansträngande tempo.
Runda 2: Intervallträning 20 minuter. Cykla 5 min i behagligt tempo, öka rejält 10 minuter. Avsluta med 5 min i behagligt tempo.
Runda 3: 50 minuter i behagligt tempo.
Tips! Om vecka 4 känns tung: gör om vecka 3 och cykla i stället lite snabbare de sista minuterna.

Tänk på att sadel och styre ska vara rätt inställda så inte knän och rygg belastas fel!

 

I veckans nummer får du också ett styrketräningsprogram och ett promenadprogram!

Text: Christina Mellberg

Foto: Gugge Zelander

 

Iris Schyberger  plågades länge av sina förslitna och onda knän. Men inte längre – ett smärtplåster har öppnat dörrarna till ett nytt och smärtfritt liv.
– Jag blev helt förundrad, värken bara försvann! säger hon i Hemmets Veckotidning nr 15.

Nästan en femtedel av alla vuxna svenskar lider av långvarig värk. En av dem är Iris Schyberger, 76 år.

– Jag är inte mycket för att klaga men jag var nog lite smågrinig förut när jag hade ont, säger hon. Värken i knäna tog på psyket. Jag kände mig så begränsad och var hemma mycket.
Knävärken kom från artros och ledförslitning. Ett fall på en buss hemma i Enskede gjorde att hon fick operera menisken i ena knäet. Men det blev inte bra och knäsvullnaden gick ända ner till vristen.
– Jag tyckte att jag förlorade guldkanten i tillvaron. Jag kunde inte längre hämta barnbarnen på dagiset som jag brukade. Dessutom fick jag sluta med gympan, dansen och gåstavarna.
Iris hade kryckkäppar, gick hos sjukgymnast och tog en hel del alvedon.
– Men det blev inte bättre, säger Iris. Jag hade accepterat att jag hade ont men inte förlikat mig med det. Jag är av princip skeptisk mot mediciner och ville inte gärna ta dem. En ortoped sa till mig att det är åldern, det är så här det är att bli gammal. Men man ska inte ge sig, det är mitt råd till alla som har ont.
Iris såg en annons i tidningen om forskning kring smärta, skickade in en intresseanmälan och blev efter mycket noggrann undersökning och röntgen uttagen till en studie om smärtplåstret Norspan med ett morfinliknande ämne i.
Först fick hon ett plåster med 5 mg och blev lite bättre. Sen fick hon i stället ett med 10 mg.
– Jag trodde egentligen att plåstren var hokus-pokus och det sa jag till sköterskan också, minns Iris. Men när jag fick den högre dosen var jag helt förundrad. Värken var borta! Det kliar inte, jag mår inte illa och känner mig inte påtänd, säger Iris.
Iris är precis hemkommen från en squaredanceresa på Kanarieöarna där hon i 14 dagars tid dansat fyra timmar om dagen. Tack vare smärtplåstret kan hon dansa squaredance, gå med stavar, styrketräna och hämta barnbarnen på dagis flera gånger i veckan.
– Det är inget undermedel men ett bra alternativ till värktabletter och operation, och så måste man träna muskulaturen kring knäet, säger hon.
Hennes läkare och kliniska prövare, Bengt-Olov Tengmark vid A+ Science i Stockholm, är också mycket nöjd.
– Iris undermedicinerade sig med alvedon som så många gör. Men som alla andra i studien fick hon sluta med all annan smärtmedicin. Ändå blev hon fantastiskt mycket mer rörlig och smärtfri med plåstret – det är ju det man önskar sina patienter. De flesta hamnade på ungefär samma dos som hon.

Fakta om plåstret
* Fästs t ex på överarmen och byts en gång i veckan.
* Ger en jämn, låg dos av ett morfinliknande ämne, buprenorfin.
* Norspan är Sveriges första lågdosplåster med opioider.
* Receptbelagt, för långvarig måttlig smärta som artros och ledsmärta när alvedon och antiinflammatoriska medel inte hjälper.
* Kan ge hudirritation och illamående, som oftast är övergående.
* Speciellt lämpligt för medelålders och äldre personer.
* Utsöndras inte via njurarna, vilket är bra eftersom njurfunktionen blir sämre med åren.

Läs mer om smärta i vår stora special i veckans nummer! Vad är smärta? Vilka är varningssignalerna? Hur kan man behandla?

Text: Katarina Mattsson

Foto: Georg Kristiansen

 

 

 

Så blir du vårpigg!

27 mars, 2013, 08:03

Känner du dig trött och orkeslös? När vi på söndag ställer om klockorna till sommartid och dagarna bli längre kan det vara dags att öka på energin – och bli vårpigg! I Hemmets Veckotidning nr 14 ger vår hälsoexperten Magnus Nylander sina bästa tips på hur du kommer i fin form genom att kombinera hälsosam kost, träning och livets goda.

 

Ät rätt – tänk på råvarorna
Det finns inga genvägar till att må bra. Grunden är att äta fullvärdig kost och att inte hoppa över några måltider. Ät frukost, lunch, middag, kvällsmål och ett mellanmål på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Använd bra råvaror, ät varierat och alltid mycket frukt, grönt och bär av olika färger. Många äter för lite kolhydrater och bör lägga till grovt bröd, grönsaker och råkost. Speciellt mörkt gröna grönsaker som spenat, grönkål och broccoli är bra. Undvik snabba kolhydrater och vitt socker. Försök att inte äta så mycket färdigmat, kex, kakor och godis.

Glöm inte vätskan
Många dricker för lite och är uttorkade. Det gör att man bl a blir trött, irriterad och okoncentrerad. Man bör dricka ca 1,5 liter vatten om dagen. Tänk på att kaffe, te och alkohol är urindrivande. Drick lika mycket vatten som du dricker av dessa drycker. Juice är sött, men man kan dricka det i måttliga mängder, t ex ett glas apelsinjuice med fruktkött till frukost. Mjölk är också en bra dryck som innehåller proteiner, vitaminer och mineraler, men välj gärna lättmjölk.

Välj viktiga vitaminer
Behovet av kosttillskott kan vara större på senvintern och våren. En bred multivitamin anpassad efter kön och ålder bör alla ta. Den kan sedan vid behov kompletteras med D-vitamin, kalcium och järn.

Idrotta med måtta
Regelbunden träning är viktigt för att vi ska känna oss pigga, må bättre och orka mer. Kombinera gärna konditionsträning som promenader, cykling eller joggning med styrketräning på gym. Men tänk på att det är viktigt med en balans mellan träning och vila, träna fem dagar i veckan och vila två. Att sova bra är ett måste för att man ska må bra. Slarva inte med sömnen – och om du har sömnsvårigheter bör du försöka göra något åt det.

Vänd ansiktet mot solen
Solskensvitaminet D-vitamin är viktigt att få i sig så här års. Passa på att vara ute och njut av vårsolen, sola gärna minst en kvart om dagen. Det talas mycket om att solen är skadlig, men den gör också mycket gott och har en uppiggande effekt på hjärnan.

Kulturell för en kväll
Mental stimulans behövs också för att vi känna oss pigga och glada. Var kulturell – titta på konst, gå på museum, konsert och teater. Forskningen visar att det är bra för hälsan!

Ta en chokladbit eller två!
Jag tycker inte att man ska vara någon fanatisk renlevnadsmänniska. Det är viktigt att helheten är sund, men visst kan man unna sig livets goda ibland. Gå och fika och njut av kaffe och en bakelse. Drick ett glas vin till maten då och då. Själv tycker jag att det är gott med ett glas rött vin och några bitar mörk choklad på lördagen.

Fler tips i tidningen!

Text: Anette Bülow

Foto: Shutterstock, Stefan Nilsson

 

Även om det snöar utanför fönstret börjar det bli hög tid att vaccinera sig inför fästingsäsongen. Den börjar i april och enligt ny statistik från Smittskyddsinstituet har TBE ökat i Sverige de senaste åren. I Hemmets Veckotidning nr 13  har vi stor fästingspecial och möter bl a Mariann Henriksson som drabbades för två år sedan…

 

Mariann Henriksson, 67, har blivit fästingbiten många gånger, men sommaren 2011 blev hon bara biten en gång och det var på en svamputflykt i skogen utanför Enköping. Hon märkte efter några dagar att det kliade i knävecket och där satt den, fästingen. Mariann, som aldrig tidigare blivit sjuk av fästingbett, petade lugnt bort den. ”Jaha, det var en sån”, tänkte hon bara. Två veckor senare fick hon feber i tre dagar, feber som försvann men kom tillbaka efter en vecka.
– Då steg den till över 40 grader och jag blev sämre och sämre, minns hon.
När Mariann haft hög feber i fyra, fem dagar åkte hon till vårdcentralen i Jakobsberg utanför Stockholm.
– Jag kom dit en fredag och då sa läkaren att om jag blev sämre skulle jag åka till akuten. På söndagen var jag så svag att jag ramlade när jag skulle klä på mig, så då åkte vi till akuten.
Mariann anade själv att det var TBE eftersom hennes svärdotter Helén hade haft sjukdomen ett par år tidigare och hon kände igen symtomen.
På Danderyds sjukhus bekräftade ryggmärgsprovet hennes misstankar och hon lades in. Sjukdomen gjorde Mariann totalt kraftlös. Skulle hon till badrummet fick personalen leda henne dit. Men efter fem dagar med dropp skrevs hon ut och kunde åka hem. Då var hon väldigt trött och första veckan sov hon mest. Aptiten var det också dåligt med.
– Det tog säkert 14 dagar innan jag var uppe i normala portioner igen, säger hon.
Men Mariann repade sig och efter ett halvår var hon återställd. I dag har hon just inga men av sjukdomen.
– Ibland har jag lite sämre balans och huvudvärk får jag lite oftare nu än tidigare. Men det är inget som jag inte kan leva med, säger hon och vill gärna uppmana andra att vaccinera sig mot TBE.
– Jag borde ha varit vaken och vaccinerat mig när Helén fick TBE, men det gjorde jag inte, utan jag blundade, konstaterar Mariann.

 

De flesta TBE-smittade blir friska
TBE (tick-borne encephalitis) orsakas av ett virus och överförs från djur till människor via fästingar. TBE-viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan snabbt överföras vid ett bett. Några dagar efter fästingbettet, upp till vecka, får den drabbade influensaliknande symtom med hög feber och hängighet.
– Oftast går symtomen över och många blir friska igen, förklarar Marika Hjertqvist, epidemiolog vid Smittskyddsinstitutet. De har då fått antikroppar och blivit ”naturligt vaccinerade” mot TBE och kan inte bli sjuka igen.
Men cirka 30 procent insjuknar åter efter några dagar, med hög feber, kraftig huvudvärk, kräkningar och ljuskänslighet. De har då utvecklat hjärninflammation.
– Även i detta stadium blir många bra igen, men 30 procent kan få en långvarig påverkan på nervsystemet med minnesstörningar, språk- och koncentrationssvårigheter, förlamningar och trötthet som kan sitta kvar hela livet.
Någon person per år blir så sjuk att de avlider, men då finns det oftast andra följdsjukdomar och orsaker bakom.

Tryggt att veta…
…en fästing som bär på TBE smittar inte automatiskt en människa.

 

Vaccination skyddar
Ännu så länge finns ingen medicin som botar TBE, men väl vaccin som bedöms ge ett närmast fullgott skydd. Under förra året vaccinerades omkring 190 000 svenskar mot TBE, visar statistik från Svensk Läkemedelsdata.
– Det finns en klart ökad medvetenhet om TBE, säger Catharina Rizell, sjuksköterska på Cityakuten i Stockholm. De flesta som vill bli vaccinerade vet att de kommer att vistas i riskområdena. Många vill vaccinera sina barn också, även om barn oftast inte blir lika sjuka av TBE som vuxna.
Grundvaccinationen består av tre doser. Enligt Catharina är det viktigt att man tar de två doserna innan fästingsäsongen börjar, vilket är i april. Dos tre tas inför kommande fästingsäsong, dos fyra efter ytterligare tre år. Därefter fylls vaccinet på vart femte år.
* Personer som fyllt 60 bör ta en extra dos efter den andra dosen.
* Efter vaccinationen kan det bli rött, ömt och svullet på injektionsstället.
* Gravida bör vänta med att vaccinera sig tills de fått barn. Äggallergiker bör också undvika TBE-vaccin.
* Doserna kostar 300–400 kr styck.

Borrelia
Borrelia är en fästingburen bakterieinfektion som är vanligare än TBE och som finns överallt där det finns fästingar. Ju tidigare du tar bort fästingen desto bättre, eftersom borreliasmittan inte sprids direkt vid bettet. Cirka hälften av alla smittade får en ringformad rodnad på platsen för fästingbettet, rodnaden sprider sig efter hand. Efter ett par veckor – eller månader – kan infektionen utvecklas vidare och orsaka huvudvärk, trötthet, illamående, smärta i armar och ben, förlamning (främst i ansiktet), symtom från centrala nervsystemet, ledbesvär och i sällsynta fall även påverka hjärtat.
Diagnosen ställs med blodprov och sjukdomen behandlas med antibiotika. Eftersom borreliabakterierna förändras hela tiden kan man dock få borrelia flera gånger i livet.
Det finns i dagsläget inget vaccin eller förebyggande skydd mot borrelia.

Expertens bästa tips!

* Vaccinera dig mot TBE om du vistas eller ska åka till smittområden.
* Fästingmedel har en avskräckande effekt på fästingen. Be om råd på apoteket.
* Tänk på hur du är klädd när du är ute i riskområden. Använd gärna höga stövlar, långärmade tröjor och långbyxor för att försvåra för fästingen att få fäste.
* Kolla dina kläder så där inte kryper omkring några fästingar. Så länge den inte biter sig fast är det ingen fara.
* Inspektera kroppen. Fästingen tycker bäst om tunn hud, där det är lättare att få tag på blod, därför är det speciellt vanligt att de sätter sig i till exempel ljumskarna.

Riskområde
Närheten till vatten gynnar fästingar och de största riskområdena för TBE finns i Stockholmsområdet, runt Mälaren, kustområdet från Roslagen ner till Kalmar samt kring Vänern och Vättern. Det finns också en del mindre men tydliga riskområden i Skåne. De senaste åren har smittan även dragit sig västerut till Västkusten.
Utomlands finns TBE såväl i Centraleuropa som i Baltikum, Ryssland, Finland och på Åland.

 

Läs mer i tidningen:

Så tar du bort en fästing – med pincett, plåster och ultraljud!

Färsk statistik från Smittskyddsinstitutet

 

Text: Cecilia Beckman

Foto: Stefan Nilsson

För de 20 procent av svenskarna som lider av pollenallergi väntar en jobbig tid i vår och sommar. Men det finns hjälp att få och mycket kan du göra själv. Till exempel att skölja näsan med koksaltlösning.

I vår pollenspecial i nr 12 skriver vi om Helena Ceder Broström som förra våren fick tipset att prova en ny saltvattenspray, Physiomer som är gjord på franskt havsvatten med en salthalt på 0,9 procent.

– Jag använde den morgon och kväll. Det var lite slabbigt och obehagligt först men jag märkte att det inte kliade och stack lika mycket i näsan och halsen.
Helena prövade då att sluta med sin kortisonspray och det gick fint. Hon är allergisk mot björk och gräspollen och brukar ha besvär från mars till augusti.
Men Helena är noga med att påpeka att hon använder sköljningen som ett komplement. Helena använder även en receptfri antihistamin. För övrigt har hon inga speciella råd till andra pollenallergiker, förutom att låsa in sig när det är gräsklippning på gång.
– Jag följer de vanliga råden: torkar inte kläder utomhus, stänger fönstret på natten och duschar innan jag lägger mig. Det gör faktiskt stor skillnad.

 

Nässköljning kan räcka
vid lättare pollenbesvär
Matti Anniko, professor vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, svarar på frågor om pollenallergi och nässköljning.
Varför är det bra att skölja näsan?
Koksaltlösningen för bort 90–95 procent av pollenkornen från nässlemhinnan som då inte blir lika retad, säger Matti Anniko, professor i öron-näsa-hals-sjukdomar samt huvud- och halskirurgi. Vid pollenallergi gäller det alltid att minska exponeringen för pollen. Nässköljning är ett sätt att göra det.
Hur effektivt är det?
Om man har en mild eller måttlig pollenallergi kan man komma ganska långt med att skölja näsan morgon och kväll. En del behöver inget mer. Om det inte är en så intensiv pollensäsong är det toppen och då brukar ingen komplettering behövas.
Ska man börja skölja före pollensäsongen?
Nej, man ska börja skölja så fort man känner att man får besvär. Du får lindring samma dag. Har man problem endast under två, tre veckor så fungerar det ypperligt med nässköljning.
Kan man skölja näsan hur mycket som helst?
Nej, det tycker jag inte man ska göra. Det finns diskussioner om att långvarigt bruk möjligtvis har en uttorkande effekt. Att man då sköljer bort det skyddande slemlagret.
Vilken sorts saltlösning ska jag använda?
Det spelar ingen roll om du köper färdig eller gör själv. Men saltlösningen ska vara 0,9-procentig och kroppstempererad. Ungefär en tesked salt per liter vatten är lagom.
Om sköljningen inte räcker?
Nästa steg är att lägga till ett antihistamin. När man blir allergisk överreagerar kroppen på ett ämne, allergenet, och orsakar att ett ämne som heter histamin frisätts. En allergisk reaktion uppstår, näsan rinner, du nyser, näsan täpps igen, ögonen rinner. Du kan även få svårt att andas. Den lokala inflammationen gör att du känner dig hängig och lite ofokuserad. Antihistaminet har en avsvällande effekt och då känner du dig piggare.
Hur gör man i svårare fall?
Då kan man pröva en kortisonspray som minskar eller till och med slår ut inflammationen i slemhinnan – du får effekt inom några dagar. Man kan också injicera kortison, Depomedrone, en gång. Det ger en väldigt god effekt och ett grundskydd i några månader.
Vad säger du om allergivaccinationer?
Man kan göra så kallad hyposensibilisering, där man får injektioner i små doser under 3–5 år av det man inte tål. Men det är ofta jobbigt för patienten. Man gör det mer sällan på personer i övre medelåldern och därefter. Och den fungerar bäst om man inte har många olika allergier.
Tabletter mot gräsallergi då?
Det handlar också om tre års behandling och Grazax har ännu inte fått något större genomslag, men medlet är intressant eftersom det kan användas på barn.
Varför blir pollenallergi i många fall bättre med åren?
Det kanske beror på att man utsatts under en längre tid för det man inte tål och genomgått en sorts naturlig hyposensibilisering.
Finns det någon risk med att inte behandla sin pollenallergi?
Ja, det ökar mycket kraftigt risken för att utveckla astma.

 

Håll koll på pollen!
Det finns flera sätt att hålla koll på pollenhalterna:
www.pollenkoll.se
är en sida för både pollen- och gräsallergikern med allt från allmän information om pollensäsongens perioder, symtom, olika typer av pollen och behandlingsalternativ till självtester, nyheter och senaste pollenprognoserna från 17 olika mätstationer runtom i landet.
Apotekets Pollenkoll
på telefonen. Eftersom pollenallergi är ett stort problem bland ungdomar har Apoteket tagit fram en speciell app till smartphone-telefoner som visar dagsaktuella lokala pollenprognoser baserad på SMHI:s mätningar. Appen laddas ner på Apotekets hemsida.
www.nrm.se
är Naturhistoriska riksmuseets hemsida där du lär dig mer om pollen, hur pollenmätningarna går till och vad betyder egentligen låga, måttliga och höga pollenhalter? Även här hittar du dagsaktuella pollenprognoser både i Sverige och ute i Europa.

 

Dessutom: Läs om Sveriges mest allergiframkallande växter i tidningen!

 

Text: Katarina Mattsson

Foto: Theresia Köhlin, Shutterstock

 

Varje dag drabbas 35 kvinnor av hjärtinfarkt i Sverige. Annika är en av dem! För fem år sedan levde hon  ett intensivt liv med både ett krävande chefsjobb och en aktiv fritid. Samtidigt stressade hon, slarvade med maten och rökte. Priset hon fick betala blev en rejäl ögonöppnare för henne. I Hemmets Veckotidning nr 11 berättar hon om hur hjärtinfarkten fick henne att omvärdera hela sitt liv.

 

Annika Lundgren, 49 år och bosatt i Vällingby, har alltid gillat att ha fullt upp. Hon trivdes med sitt jobb som it-chef, trots att det var krävande med långa dagar och mycket stress. Även på fritiden var almanackan fulltecknad.
Men en dag sa kroppen ifrån:
– Sommaren 2008 mådde jag dåligt och hade ont i magen och bröstet. Jag trodde att jag höll på att få magsår och började ta olika receptfria magmediciner och smärtstillande. Men sent en kväll när jag stod och diskade fick jag plötsligt väldigt ont i vänster arm och då började varningsklockorna ringa, berättar Annika.

Efter ett samtal till Vårdguiden där hon beskrev sina symtom och undrade om hon möjligen skulle åka in till akuten fick hon beskedet att hon antagligen hade fått en hjärtinfarkt och en ambulans skickades omedelbart hem till henne. På sjukhuset visade sedan röntgen att det var stopp i ett av hjärtats kranskärl och en ballongsprängning gjordes.
Aktiva Annika blev sjukskriven nästan ett helt år, fick ett batteri med läkemedel, gick i hjärtskola – och fick lägga om sitt liv från grunden. Det var inte bara ett högt tempo som hade orsakat hennes hjärtinfarkt.
– Jag rökte och var överviktig. Jag åt ohälsosamt och oregelbundet, berättar Annika.
Hon bestämde sig för att sluta röka genast och efter ett par återfall är hon numera rökfri. Hon började motionera och gjorde sedan en operation för att bli av med övervikten – nu väger hon 40 kilo mindre än vid tiden för hjärtinfarkten. Via företagshälsovården fick hon gå på kognitiv beteendeterapi, kbt, för att förändra sitt sätt att tänka.
Och hon kom fram till stora, viktiga saker om sig själv. Saker som påverkat hennes val och liv.

– Jag förstod att jag alltid hade tillgodosett alla andras behov och inte tänkt så mycket på mig själv. Jag insåg att jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv, säger Annika.
Hon hade länge varit en superkvinna som klarade av allt från att vara en effektiv och engagerad chef på jobbet till att måla om hela huset ensam och skotta snö på vintern. När hon tack vare kbt:n insåg att det inte behövde vara så bestämde hon sig för att anlita städhjälp.
– Jag skämdes för det i början, men nu märker jag att jag blir mindre stressad när jag inte behöver städa som jag egentligen inte alls tycker om.
Numera kan hon njuta av att få massage eller manikyr.
– Jag vet inte hur många ansiktsbehandlingar och fotmassager jag har gett bort till andra, men själv kunde jag inte unna mig något sådant förr.

Annika insåg också att det stressiga chefsjobbet inte längre passade henne. Det var med viss sorg hon lämnade det eftersom hon hade tyckt mycket om sitt arbete. Efter att ha prövat olika tjänster på sitt företag är hon nu IT-service manager – en bra blandning av rörlighet och lugn, som hon uttrycker det.
Hjärtinfarkten och tillfrisknandet efter den har inneburit en lång resa. Det har varit en stor omställning men Annika är mer tillfreds med livet i dag än när hon alltid var i händelsernas centrum.
– Förr levde jag för jobbet. Relationer hade jag inte tid med. Nu prioriterar jag balans och lägger mer tid på nära och kära, säger Annika som har funnit kärleken i Tommy i sin gamla hemstad Karlskoga.
– Jag utbildar mig till kbt-terapeut på fritiden och det tycker jag är fantastiskt roligt. Numera tar jag mig tid att sticka, virka och göra smycken – det lär mig mer om tålamod.
Du kan rädda kvinnohjärtan – stöd forskningen!
Hjärt-Lungfonden genomför i mars varje år en insamlingskampanj för forskning om kvinnohjärtat och skillnaderna mellan kvinnors och mäns hjärtsjukdom – för att ge kvinnor bästa möjliga vård. Målet är att till 2017 halvera dödligheten i akut hjärtinfarkt och därmed rädda livet på 2 000 kvinnor. Till förmån för kampanjen säljs ett halsband och ett armband i silverpläterat järn med hjärtformade berlocker.

Priset är 129 respektive 89:– och smyckena säljs på KappAhl, Kronans Droghandel och Best Westerns hotell. Läs mer på www.hjart-lungfonden.se
Woman in Red
Insamlingsstiftelsen Kvinnor & Hälsa samarbetar med 1,6 och 2,6 miljonerklubben för att samla in pengar till forskning om kvinnors hjärtan från den 6 mars. I samband med kampanjen ordnas föreläsningar om hjärthälsa, friskvård och livsstil runtom i landet.

En pin i form av en röd sko säljs till förmån för forskningen. Skonålen som har designats av Lotta Lewenhaupt kostar ca 40:– kan köpas på bl a Hemköp och Willys. Läs mer på www.1.6miljonerklubben.com

 

 

Rädda hälsan – gå en gratis Sundkurs på nätet!
Lägg om livsstilen med hjälp av internetkursen Sundkurs som tagits fram av Hjärt-Lungfonden och Karolinska institutet. Här kan du läsa mer om fysisk aktivitet, mat, alkohol, nikotin och stress – och hur du gör för att leva ett sundare liv.
– Små förändringar av levnadsvanorna gör stor skillnad. Genom att ge fakta och rekommendationer om sunda vanor vill vi motivera människor att ändra sin livsstil, säger Mai-Lis Hellénius, professor vid Karolinska institutet. Kursen är gratis för privatpersoner. Läs mer på www.sundkurs.se

Mer om hjärtinfarkt i tidningen – bland annat 8 frågor till doktorn!

Text: Anette Bülow

Foto: Theresia Kölin, Hjärt-Lungfonden

I Hemmets Veckotidning nr 9 lär sjukgymnasten Åsa Rippe ut fyra enkla övningar som stärker din ryggmuskulatur.

En viktig del i träningen handlar om att aktivera de djupa magmusklerna som stabiliserar bål och rygg, de musklerna hittar du genom att helt enkelt dra in naveln mot ryggraden.
– Då uppstår en spänningskänsla djupt ner i bäckenet, säger Åsa. Håll kvar spänningen genom varje repetition och släpp den inte förrän du byter övning. Det är det som är det svåra i övningarna.

 

Tänk på:
Övning 1–3 gör du 10 ggr, övning 4, som är lite tuffare, gör du 5 ggr. Upprepa övningarna i två omgångar eller gör varje övning i två set med paus emellan. Programmet kan du gärna göra 2–3 ggr i veckan.
Tänk också på att hellre göra lite färre repetitioner med kontroll på magmusklerna än många utan kontroll!

 

Övning 1
Ligg på rygg med fötterna i golvet och höftbrett isär mellan fötterna, ungefär en fotlängds avstånd från sätet. Håll armarna längs sidorna och handflatorna i golvet.
Dra in naveln mot ryggraden och lyft sätet mot taket så att låren kommer i linje med magen. Stanna i denna position i en sekund och dra in naveln lite till. Sänk därefter sätet till utgångspositionen men behåll spänningen i bäckenet.

Övning 2
Ligg på magen och låt armbågarna vila i golvet med händerna i öronhöjd. Sträck knä och fötter och håll benen höftbrett isär. Titta rakt ner.
Dra nu in naveln och lyft överkroppen utan att hjälpa till med händerna. Stanna i översta läget, dra in naveln lite till och sänk därefter överkroppen till utgångsposition. Tänk på att det är ryggen som ska jobba och inte armarna, du ska inte göra några armhävningar!

Övning 3
Ligg kvar i samma position som i övning 2, men nu med armarna längs sidorna och handflatorna vända mot taket. Håll blicken i golvet. Dra in naveln och lyft överkroppen som en planka. Lyft samtidigt armarna och för ihop skulderbladen. Stanna någon sekund i detta läge, dra in naveln lite till och lägg dig långsamt ner igen.

Övning 4
Detta är en tuff övning som kan vara lite utmanande. Stå på alla fyra, placera händerna rakt under axlarna och knäna rakt under höfterna. Böj såväl höfter som knä 90 grader och sätt tårna i golvet. Håll nacken rak och blicken i golvet. Svanka lätt.
Lyft nu knäskålarna cirka 2 cm från golvet. Håll denna ställning i 5 sek – dra in naveln lite till – och sänk därefter knäna. Tänk på att inte runda ryggen.

Åsa tipsar!
Tänk på hållningen! Håll ditt S i ryggen och häng inte i svanken, så blir din rygg glad.

 

Text: Christina Mellberg

Foto: Stig-Åke Jönsson

Donna Helmer trodde att hon behövde nya glasögon. Men en undersökning på ögonkliniken avslöjade att det inte var ögonen det var fel på.
– Min läkare hittade en hjärntumör, bara genom att titta mig i ögonen. Hon räddade mitt liv! säger Donna i Hemmets Veckotidning nr 8.

Det är ett och ett halvt år sedan Donna Helmer, 53,  i Malmö opererades. Hennes tumör är borta och hon är frisk, även om hon fortfarande kämpar med en viss trötthet.
– Jag gick mycket på bodystep och spinning tidigare. Det har jag inte kommit i gång med än, säger hon.
Donnas bekymmer började hösten 2010 med huvudvärk och ett svajigt blodtryck. Hon vaknade ofta på nätterna och tog tabletter mot smärtan.
– Trottoarkanten började försvinna när jag cyklade och en mörk fläck hängde envist kvar framför ena ögat, berättar hon.
Hos sin optiker klagade Donna över ett brytningsfel på ena ögat. Hans reaktion gjorde henne förbryllad.
– Han sa att brytningsfelet satt i mitt friska öga och frågade om jag varit hos doktorn.
Vid det laget hade Donna ännu aldrig varit hos någon ögonläkare.
– Som ensamstående mamma till två tonårskillar hade jag inte tid att vara sjuk, förklarar hon.
Men när hon satt framför tv:n och bokstäver och textrader bara hoppade omkring och försvann förstod hon att hon måste göra något.
– Jag tittade på fotografier av mina grabbar och deras ansikten förändrades drastiskt när jag blundade med ena ögat, säger hon och rösten stockar sig lite.
På ögonkliniken undersöktes Donna av specialistläkaren Carin Gustavsson.
– Hon sa, och jag glömmer det aldrig: ”Donna, du gör mig orolig – det är inget fel på dina ögon.”
Kort därefter kom förklaringen, Donna hade en stor hjärntumör som tryckte på synnerven. Tre veckor senare opererades hon på neurokirurgen i Lund.
– Ingreppet gick bra och tumören var godartad. Det var min lycka att jag kom till en duktig ögonläkare. Hon räddade mitt liv, säger Donna.
I dag är Donna tillbaka på jobbet. Men hon glömmer aldrig det första hon gjorde när hon kom hem från sjukhuset.
– Jag gick ut i trädgården och vattnade blommorna. Och jag lät vattnet rinna över fötterna. Jag kände mig så oerhört levande – det blir väl så när man fått livet tillbaka!

Sjukdomarna blir synligare!
Carin Gustavsson, medicine doktor och specialistläkare vid ögonkliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö, svarar på frågor om ögondiagnostik.
Varför kan ögat avslöja hur det står till i kroppen?
Fördelen med ögat är att man har full insyn till kärlbädden genom pupillen. Det gör sjukdomarna synligare. Man ser helt enkelt ögats kärl mycket tydligare när det inte finns hud i vägen och man behöver inte röntga.
Vad ser du när du tittar i ögat?
Ögats blodkärl ser ut som ett träd med synnerven som stam och kärlen som grenar och kvistar. Finns det inget blodflöde kan man t ex se att det blir vitt i stället för rött. Har du en propp finns det blödningar i ett visst mönster. Du kan ha läckage av proteiner, kanske synnerven är svullen eller kärlen böjer sig på ett ovanligt sätt. Mönstret varierar beroende på vilken den bakomliggande sjukdomen är.
Hur reagerar dina patienter när de söker för ögonproblem och får veta att de kanske har något helt annat?
Det kommer ju ofta som en överraskning. Krisreaktioner kan inträffa, men de flesta är tacksamma för att få veta och sedan förmedlas vidare till rätt vård. Är det inte bråttom så kan det blir remiss till vårdcentralen för att reda ut bakgrunden till sjukdomen. Men har du en blodpropp i en artär måste det gå snabbt med tanke på risken för stroke. Då blir det remiss till medicinakuten.
När tycker du man ska gå till en ögonläkare?
Om man har en akut synnedsättning eller om man har skadat sig. Annars kan vårdcentralen sköta det mesta, som torra ögon, varbildningar eller bindhinneinflammation.

Ögonen avslöjar din hälsa
De allra flesta sjukdomar kan sätta spår i ögonen. Därför kan ögonläkaren upptäcka sjukdomar som inte har ursprung i ögonen men ändå ger symtom där. Här är några exempel:
Diabetes: Kan ge kärlskador i näthinnan. Syns som blödningar, svullnad och läckage av vätska i ögonbottnen.
Högt blodtryck och blodpropp: En blodpropp i ögats kärl kan vara ett allvarligt varningstecken om att blodtrycket är för högt. Syns bland annat som svullnad och sjuklig nybildning av blodkärl.
Reumatism: Inflammation i ögats regnbågshinna kan vara första tecknet på att barn drabbats av reumatism. Märks som en rodnad i ögat, ljuskänslighet och ömhet vid beröring.
Lymfom: Sjögrens syndrom, som yttrar sig som torr inflammation i hornhinna och bindhinna, innebär en ökad risk för att drabbas av lymfom.
Sköldkörtelproblem: Kan visa sig som torra ögon som kan bli röda, svida och kännas som om man har fått in skräp. Uppspärrade ögon och stirrande blick förekommer. Torra ögon är även en vanlig bieffekt av vissa blodtrycksmediciner.
Hjärntumör: Synproblem kan vara symtom på tumör. När denna trycker på synnerven eller när trycket stiger inne i skallen kan synen bli sämre. Diagnosen är aktuell om synnerven i ögonbotten ser ut att vara svullen.

Så går en undersökning till – läs i veckans nummer!

Text: Anders Sandström

Foto: Gugge Zelander

 

Maken och barnbarnen beklagade sig över olåten hon ställde till med om nätterna. Och när Kerstin började få andningsuppehåll i sömnen kände hon sig manad att göra något åt sitt problem.
Men kunde laser verkligen ta bort snarkningen? Kerstin var tveksam , men bestämde sig för att testa. I Hemmets Veckotidning nr 7 berättar vi om behandlingen och andra metoder för att hon ta bort snarkning.

Kerstin Dahl Österling är pensionär och bor med sin man Ulf Österling i Uppsala. Det var mest han som led av att hon snarkade på nätterna.
– Jag vet inte hur många år det hade pågått, men jag snarkade högljutt. Barnbarnen klagade också när de sov över här.
Efter hand drabbades Kerstin av andningsuppehåll, sömnapné, som gjorde att hon ofta kände sig trött och seg på dagarna. Att aldrig få sova ut tyckte hon var jobbigt och stressande. Till slut insåg Kerstin att hon både för sin egen och sin mans skull borde göra något åt snarkningen.
– En god vän som också snarkar mycket hade fått en CPAP-apparat och berättade om det. Men, nej det var ingenting för mig. Det verkade obehagligt att sova med en mask för ansiktet.
När Kerstin var hos sin tandläkare Katarina Svahnström hemma i Uppsala, berättade hon om NightLase, en ny behandlingsmetod mot snarkning med laser, och undrade om hon var intresserad av det.
– Jag tyckte först att det lät läskigt och undrade om det verkligen kunde fungera, säger Kerstin som efter att ha funderat ett tag ändå bestämde sig för att genomgå behandlingen.
Hon var lite rädd för att det skulle göra ont, men oron var obefogad.
– Det kändes varmt, men det var uthärdligt. Det gjorde absolut inte ont eller brändes. Det värsta var faktiskt att det luktade bränt fläsk, minns Kerstin med ett skratt.
Hon var också positivt överraskad av att effekten märktes meddetsamma.
– Plötsligt gick det mycket lättare att andas.
Efter första natten kunde även Ulf intyga att behandlingen hade gett resultat.
– Min man är poetisk av sig och han uttryckte det som att mina snarkningar hade gått från ett rejält åskväder till en mild bris i björkskogen.
Kerstin gjorde behandlingen tre gånger och det blev bättre för varje gång. Nu har det gått drygt två år och hon är mycket nöjd med resultatet.
– Nu sover jag gott på nätterna och både snarkningen och sömnapnén är borta. Jag är pigg, utvilad och orkar mer!

Katarina Svahnström, tandläkare och klinikchef på LaserCare i Uppsala, svarar på frågor om NightLase, laserbehandling mot snarkning.
1. Hur går behandlingen till?
Först görs en konsultation (kostnadsfritt) där jag berättar om behandlingen och gör en undersökning för att se om man passar för den. Det är viktigt att säga att alla inte kan behandlas med NightLase.
Själva behandlingen görs vid tre tillfällen, dag 1, dag 15 och dag 45. Den brukar ta 30–45 minuter och man ligger precis som vid ett vanligt tandläkarbesök i en tandläkarstol. Jag stramar upp förslappad vävnad med laserljus. Det gör varken ont eller är obehagligt, det känns bara varmt. Lasern gör att slemhinnan i svalget krymper.
2. Behöver man bedövning?
Nej. Men om man har kraftiga kräkreflexer kan det underlätta.
3. Finns det några biverkningar?
Man kan känna sig lite rå i halsen, ungefär som vid en förkylning. Det brukar sitta i från ett par timmar till ett dygn. Man kan äta och dricka som vanligt direkt efteråt. Däremot ska man avstå från alkohol och muskelavslappnande mediciner några dagar före, under och efter behandlingen.
4. Hur många blir hjälpta?
90 procent lyckas vi mycket bra med. Det är inte säkert att snarkningen försvinner helt och hållet, men den reduceras betydligt. Du får lättare att andas, mer syre tillförs kroppen.
5. Slipper man använda bettskena eller CPAP sedan?
Ja, i en del fall. Men har man så kraftiga sömnapnébesvär att man behöver CPAP får man nog räkna med att behålla den även efter behandlingen.
6. Hur länge består effekten?
Det är individuellt, men jag skulle säga ett par år. Sedan jag startade med NightLase 2010 har jag inte gjort någon ombehandling.
7. Hur mycket kostar det?
Runt 25 000 kronor. Det är en dyr behandling, men hör med din arbetsgivare om du kan få göra bruttolöneavdrag. Det finns också arbetsgivare som har fonder som delvis bekostar sådana här behandlingar. Som egenföretagare kan du dra av en del av kostnaden.
8. Vem kan inte göra behandlingen?
Det kan dels vara så att de fysiska förutsättningarna i svalget gör att man inte passar för behandlingen. Olika sjukdomar som t ex epilepsi, cancer och vissa blodsjukdomar innebär att det är olämpligt att behandla med laser. Gravida och de som använt CPAP i flera år behandlas inte heller. Du bör ha ett BMI under 32, då övervikt påverkar snarkning.

Fotnot: Behandlingen finns för närvarande på kliniker i Stockholm, Uppsala, Eskilstuna, Göteborg och Växjö. För mer information se www.slutsnarkat.nu

Vad är snarkning?
När man sover slappnar musklerna i svalget av. Underkäken och tungan faller bakåt. Då blir utrymmet där luften ska passera smalare. Andningen gör att vissa delar, som mjuka gommen och de övre luftvägarna, då kan vibrera ljudligt. Vibrationerna är det vi kallar snarkning.
Ålder, övervikt, alkohol, stress och trötthet kan göra musklerna slappa och öka risken för snarkning. Om man sover på rygg ökar också risken för att man snarkar.

Visste du att…
…riktigt högljudd snarkning kan komma upp i 80 decibel?, samma nivå som trafikbuller. Ett vanligt samtal ligger på 60 decibel.
…15 % av alla kvinnor mellan 50 och 60 år snarkar.
…20 % av alla män mellan 50 och 60 år snarkar.

Annan behandling mot snarkning
Bettskena, kallas även snarkskena och apnéskena. En tandställning som gör att underkäken skjuts fram och håller luftvägarna öppna när man sover. Skenan provas ut hos tandläkare.
CPAP, står för Continuous Positive Airway Pressure. En apparat med ansiktsmask som skapar övertryck i luftvägarna så att de hålls öppna under sömnen. Vanligast vid kraftig snarkning och sömnapné. Fås via remiss på sjukhus.
Kirurgi. Vanlig eller radiokirurgisk operation för att strama upp mjuka gommen.

Det här kan du göra själv!
* Gå ner i vikt om du är överviktig.
* Sluta röka.
* Drick mindre alkohol.
* Ta inte sömntabletter.
* Sov inte på rygg.

Fler hjälpmedel att ta till:
Rygghöjarkudden BacUp är en uppblåsbar kudde som gör att ryggläget höjs med 30 procent. Detta ska enligt tillverkaren Adactive minska risken för svullnad i näsa och svalg. Kudden som ska minska snarkning kan även användas vid hosta, förkylning, nästäppa, astma, allergi, KOL och reflux/sura uppstötningar. Den säljs på Apoteket AB och internet. Läs mer på www.adactive.se

Mer tips i tidningen!

Text: Anette Bülow

Foto: Jeanette Hägglund

 

Nytt vaccin mot lunginflammation

29 januari, 2013, 09:01

Är du äldre eller lider av en kronisk sjukdom, till exempel hjärt- eller lungproblem bör du vaccinera dig mot lunginflammation. Det har Gunn Augustsson gjort sedan hon för ett par år sedan råkade illa ut i samband med en förkylning.  I Hemmets Veckotidning nr 6 berättar hon om dramatiken när hon föll ihop hemma på köksgolvet en dag i maj. Sen minns hon ingenting förrän hon vaknade upp i juli. Då hade hon vårdats på intensivavdelningen och familjen hade oroligt vakat vid hennes sida…

Gunn är 76 år och bor i Blekinge, i det lilla fiskeläget Krokås nära Sölvesborg. Hon har alltid varit en riktig friskus och tyckte länge att hon inte behövde vaccinera sig mot vare sig influensa eller lunginflammation…

– Så dumt! säger Gunn. Nu vet jag ju att vem som helst kan drabbas.
Det var en fredag i slutet av maj 2009 som Gunn kom hem från en resa till Schweiz, lite förkyld. På söndagen var det mors dag och barnen ringde för att gratulera. Dagen efter tänkte hon hämta hem hunden Bellman från kenneln.
– Jag ringde dem på måndagen för att bestämma tid. Efter att jag lagt på bara vek sig benen och jag sjönk ihop på golvet. Sen minns jag inget mer förrän i mitten av juli.
Sonen Sonny hittade henne. Av någon anledning anade han oråd under dagen och eftersom han bor bara en kilometer bort tog han en sväng förbi mamma. Det blev ilfart till Karlshamns lasarett, där det visade sig att Gunn hade drabbats av en svår lunginflammation, orsakad av pneumokockbakterier.

 

Gunn blev snabbt allt sämre med hög feber och två dagar senare, den tredje juni, fick hon läggas i respirator och ha övervakning dygnet runt. Det skulle dröja sex veckor innan hon kunde kopplas bort från maskinen. Flera gånger kallades hennes barn till sjukhussängen. Till och med Gunns terrier Bellman fick specialtillstånd att komma. Kanske kunde han ge matte lite extra krafter…
– De trodde inte att jag skulle överleva, säger Gunn. Jag var nog och besökte andra sidan vid några tillfällen.
Lunginflammationen hade banat väg för multiresistenta bakterier, men när läkarna kommit underfund med hur de skulle behandla Gunn började hon långsamt sin väg tillbaka.
– Sonny och min dotter Carola har skrivit dagbok och berättat för mig vad som hände på sjukhuset. Men jag kommer ihåg att jag kunde prata lite och ta några klunkar kaffe i mitten av juli, säger Gunn.
Då kom ett nytt stort bakslag. Gunn kunde inte röra sig och läkarna befarade att ryggmärgen tagit skada.
– Men sjukgymnasterna på Karlshamns lasarett var helt fantastiska och märkte att jag kunde röra fingrar och tår. Hela tiden puffade de på mig och det gick framåt, men oj, vad det var svårt att lära sig gå igen!
Efter fem månader kom Gunn äntligen hem igen – i rullstol. Med rehab två gånger i veckan klarade hon sig så småningom med rollator och sedan käpp. I dag har hon återhämtat sig väl. Men upplevelserna på sjukhuset har gjort starkt intryck.
– Mina läkare sa att jag borde vaccinera mig mot lunginflammation och jag tog dem självklart på orden, förklarar Gunn. Nu vet jag hur jag ska skydda mig och jag vill aldrig mer bli så sjuk! Så fort jag hämtat mig vaccinerade jag mig mot pneumokockbakterierna, hade jag gjort det tidigare hade jag troligen sluppit komplikationerna!

 

Bättre skydd med nytt vaccin
Jonas Ahl, specialistläkare vid infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö, svarar på frågor om lunginflammation och vaccinering.
Vad är lunginflammation?
Det är när vävnaden i lungan blir inflammerad, oftast på grund av en infektion med bakterier och då framförallt pneumokocker eller virus. Vid inflammationen påverkas de så kallade alveolerna som är små luftfyllda blåsor i de inre delarna av lungorna.

Vilka är symtomen?
Feber, slemmig hosta, ont i bröstet och frossa som inte går över. Äldre kan ha vagare symptom som trötthet, aptitlöshet, svettningar och illamående.

Hur smittas man?
Genom droppsmitta, när man är nära en person som hostar eller nyser. Cirka 50 procent av alla lunginflammationer orsakas av pneumokocker, en bakterie som kan orsaka till exempel lunginflammation och öroninflammation. Det är framför allt barn som är smittokällan, 50 procent av våra ett- till tvååringar bär på pneumokocker. Barn kan smitta även om de själva inte är sjuka.

Behandling?
Vanligt penicillin är det bästa!

Vilka risker för komplikationer finns det?
Oftast är det en virusinfektion som föregår bakterier i lungorna och de inflammerade slemhinnorna kan i värsta fall bana väg för svårare pneumokocksjukdomar, till exempel blodförgiftning. Ju sjukare man blir av lunginflammationen, desto större är riskerna, men det Gunn har råkat ut för är ovanligt.

Skyddar vaccinering?
Ja, för några år sedan kom ett nytt vaccin – Prevenar 13 – mot pneumokocker. Det ger ett mycket bättre skydd mot lunginflammation än det gamla vaccinet och ges till spädbarn med god effekt. De vaccinerade småbarnen bär då ingen smitta som kan överföras till oss vuxna och därför förväntar läkarkåren sig att lunginflammation blir en mer ovanlig sjukdom. Nu är Prevenar dessutom godkänt för patienter från 50 år och uppåt. Det gamla vaccinet skyddar egentligen inte mot själva lunginflammationen utan framför allt mot de komplikationer lunginflammation kan orsaka.

Råd för att förebygga?
Förutom vaccinering mot pneumokocker ger en årlig influensaspruta visst skydd. Och kanske kan man hålla förkylda barnbarn lite på avstånd.

 

Med det nya vaccinet behövs bara en spruta
Med Prevenar 13 behövs bara en enda spruta och inte vart femte år som med äldre vaccin. Men vänta minst ett år om du redan vaccinerats med den gamla vaccintypen för att få bäst verkan. Det är också viktigt att tänka på att det nya vaccinet slår hårt mot 13 av de vanligaste och farligaste pneumokockgrupperna, men eftersom det finns 80 andra grupper, visserligen inte lika vanliga eller aggressiva, är vaccinering därför ingen garanti för att inte drabbas.
Prevenarvaccinet är relativt nytt, därför är det all idé att ringa i förväg så att vårdcentralen eller den privata vaccineringscentralen har medlet till hands när du kommer. Än så länge får vuxna betala. Kostnaden varierar, men rör sig vanligen runt cirka 700:–. Influensaspruta och vaccinering med den gamla typen mot pneumokocker är däremot gratis i flera landsting om man är över 65 år eller har bakomliggande kroniska sjukdomar.

Lär dig mer
På hemsidan www.pneumokocker.se kan du läsa mer om lunginflammation. Under fliken ”Hitta vaccinatör” kan du med hjälp av en vaccinationskarta också hitta en vaccinatör nära dig.

 

Text: Anncy Göranson

Foto: Hans-Peter Bloom, Roger Lundholm

 

Närmare en halv miljon svenskar lider av värk i axeln. Därför gäller det att förebygga och stärka musklerna. I Hemmets Veckotidning nr 5  visar vår sjukgymnast Åsa Rippe hur du med några enkla och lätta övningar kan stabilisera och stärka musklerna som håller axelkulan på plats.

Du behöver ett gummiband, små plastflaskor eller hantlar, en liten kudde eller handduk samt ett mjukare underlag att ligga på. Gör varje övning 15 gånger, långsamt och kontrollerat, 2–3 gånger i veckan.

Övning 1
Fäst gummibandet runt ett dörrhandtag. Håll om bandet med handflatorna vända mot varandra. Stå rakt framför dörren, sträck på ryggen och dra bak axlarna lite lätt.
Dra skulderbladen mot varandra, böj armbågarna till 90 grader och dra de böjda armbågarna så långt bak du kan. Stanna en sekund i det bakre läget och återgå därefter långsamt till utgångsposition.

Övning 2
Fyll en vattenflaska till önskad vikt eller använd en hantel. Håll tyngden i ena handen, tummen ska peka uppåt. Böj armbågen 90 grader, se till att axeln är mitt i sin led. Sträck ryggen och dra skulderbladet lätt mot ryggraden. Vrid nu underarmen ut från kroppen, så långt du kan utan att axeln glider fram och vrid därefter långsamt tillbaka. Håll skulderbladet stilla hela tiden. Upprepa med andra armen.
Tips! Använd gärna en kudde eller rullad handduk som du klämmer fast i midjan med armbågen, det stabiliserar övningen.

Övning 3
Sätt ena foten på gummibandet. Håll med tummen mot låret med motsatt hand så att bandet löper diagonalt framför kroppen. Var rak i ryggen och dra bak axeln så att den befinner sig mitt i sin led.
Sträck nu långsamt armen rakt ut från kroppen till max 45 graders vinkel och gå mjukt tillbaka till din utgångsposition. Upprepa rörelsen med motsatt sida, alternativt gör varje sida 15 ggr.
Tips! Tycker du det är besvärligt med gummiband kan du göra övningen med en tyngd i handen.

Övning 4
Lägg dig på rygg på golvet. Håll båda armarna rakt upp, med handflatorna mot varandra. Sträck i armbågar och handleder och dra händer och armar upp mot taket och låt skulderbladen komma isär från varandra. Dra därefter tillbaka skulderbladen mot varandra på ryggen.
Rörelsen ska kännas i skulderbladen, och armarna ska vara raka hela tiden. Dra inte axlarna mot öronen, du ska ha känslan att du trycker ner axlarna i underlaget.

Tänk på…

…att hållningen är viktig, låt inte axlarna falla framåt utan dra dem bakåt och öppna upp!
…att det är okej om övningar gör lite ont, men smärtan ska vara övergående.

 

Läs också i veckans nummer om Pia och Besse som båda drabbades av impingement i axeln – en åkomma som är enkel att operera!

 

Text: Christina Mellberg

Foto: Stig-Åke Jönsson

Känner du igen märket?

17 januari, 2013, 08:01

 

När Margaretha Andersson föll ihop hemma i källaren trodde hon först att det var ett blodtrycksfall. Men en skiktröntgen av hjärnan avslöjade att hon drabbats av epilepsi…

Anfallet kan komma när som helst, utan förvarning, ibland hinner du sätta dig ner, ibland bara faller du ihop som en säck och svimmar eller rycker i hela kroppen. Efteråt kommer du inte ihåg vad som hänt. Epilepsi kan drabba vem som helst, när som helst.
Margaretha Andersson, 52, vet inte varför hon helt plötsligt en dag föll ihop på det hårda betonggolvet nere i källaren.
– Jag började kallsvettas, sedan minns jag ingenting mer än att jag vaknade på golvet helt blodig i ansiktet. Jag hade slagit i hakan och tänderna, berättar hon i Hemmets Veckotidning nr 4.
Margaretha trodde att det var ett blodtrycksfall så hon gick och vilade sig och tänkte inte så mycket mer på det. Nästa anfall kom några år senare när hon en midsommardag satt och hackade gräslök till sillen.
– Min man såg att det började rycka i vänsterarmen, jag blev kritvit i ansiktet och mina läppar blev blåa. Han sa att det såg ut som om jag höll på att dö.
Margaretha berättar att hon nästan alltid fått förvarning innan de större anfallen, kallsvettats och allt har blivit ljusare. Men ibland kände hon sig bara ovanligt trött, då hade hon bara lagt sig ner en stund tills det gått över. Och emellanåt tyckte hon att hon missat en del av samtalen. Nu efteråt har hon förstått att hon under alla dessa år hade frånvaroattacker, som också är vanligt när man har epilepsi.

Veckan efter midsommar gick hon till vårdcentralen och fick en remiss till en neurolog som gjorde en skiktröntgen av hjärnan. Det konstaterades att hon inte hade några ärrbildningar på hjärnan. När man sedan gjorde en EEG (mäter elektrisk aktivitet i hjärnan) såg läkaren att det fanns en epileptisk aktivitet i hennes hjärna. Margaretha fick då medicin mot epilepsi vilket snabbt gav goda resultat.
– Det finns många olika mediciner mot epilepsi men jag hade tur att läkaren hittade en som passade mig bra, så jag blev anfallsfri på en gång. Däremot fick jag biverkningar av medicinen, hjärnan trubbades av, jag blev slöare och trögare på något vis.
Margaretha åt medicinen i cirka tio år, men hon var less på att känna sig så avtrubbad och bad läkaren om att få trappa ner.
– Vi började med EEG och då såg de att jag inte längre hade någon epileptisk aktivitet i hjärnan, sex månader senare gjordes ett nytt EEG och då detta inte heller visade någon aktivitet började nedtrappningen av medicinerna som tog cirka sex månader.
Nu är Margaretha medicinfri och anfallsfri sedan nio år tillbaka och hon lever ett helt normalt liv.
– Jag är inte friskförklarad från epilepsin, men jag är inte rädd för diagnosen. Jag är medveten om att anfallen kan komma tillbaka. För att förhindra återfall försöker jag sova bra, äta ordentligt och på regelbundna tider, det är viktigt.

Vi kan inte bota – bara stoppa och lindra
Elinor Ben-Menachem, professor i neurologi och epilepsi på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, svarar på de vanligaste frågorna om epilepsi.
Hur vanlig är vuxenepilepsi?
Man tror att ungefär 60 000 personer har epilepsi i Sverige, men mörkertalet är stort.
Varför får man det?
Epilepsi beror oftast på en skada i hjärnan. Trauma är en vanlig anledning till epilepsi. Ett fall eller ett slag i huvudet kan orsaka störningar i hjärnan som så småningom leder till epilepsi. Andra orsaker kan vara stroke, tumör, infektioner, inflammationer och även demens som alzheimer.
Kan man ha epilepsi utan att veta om det?
Epilepsi kan ligga latent i många år innan den bryter ut. Om man svimmar eller får ett anfall med ryckningar med tungbett eller urinavgång är det lätt att misstänka epilepsi. Men har man korta ångestliknande situationer med till exempel minnesluckor eller deja vu-fenomen kan det vara svårare att tänka på epilepsi.
Går det att förebygga?
Nej, det finns inget man kan göra för att minska risken att få epilepsi.
Kan man bota epilepsi?
Vi kan i dag inte bota epilepsi, vi kan för tillfället bara stoppa eller lindra attackerna. Behandlingen pågår oftast under många år
Vilka behandlingar finns?
Det finns ett 20-tal olika mediciner för att minska anfallen. På ungefär 10–20 % av patienterna kan vi erbjuda epilepsikirurgi vilket innebär ett ingrepp i hjärnan. Mellan 400 och 600 svenskar har en vagusstimulator inopererad. (Det innebär att en elektrod läggs in intill vagusnerven. Elektroden är kopplad till en batteridosa under nyckelbenet som ger ström till elektroden. Ingreppet är tämligen enkelt att utföra och helt ofarligt. Reds anm) DBS, djup hjärnstimulering, görs i Europa men mycket sällan i Sverige.
Ger medicinerna biverkningar?
Det krävs mediciner som kan påverka hjärncellerna för att minska anfallen eller ta bort dem helt, de är inga sockerpiller. Så ja, alla mediciner ger potentiella biverkningar. Men vi börjar ofta med en låg dos som vi sedan ökar på långsamt, då blir det inte så många biverkningar och de nyare medicinerna ger också mindre biverkningar.

En skada i hjärnan
Epilepsi är en skada i hjärnans elektriska funktion som gör att man får epileptiska anfall. Man kan ha alltifrån ett anfall under hela livet till flera anfall om dagen. Ett anfall kan utlösas av många olika orsaker som att man glömt ta sin medicin, sömnbrist, alkohol eller kraftiga ljuseffekter. Anfallet börjar alltid mycket plötsligt och varar från sekunder till minuter och slutar av sig självt.

Så gör du om någon drabbas
* Flytta undan vassa, hårda eller varma föremål som kan skada personen.
* Lossa slips eller annat åtsittande kring halsen. Lägg något mjukt och platt under huvudet.
* Håll inte fast personen och försök inte öppna eller stoppa in något i munnen.
* Låt ryckningarna ebba ut av sig själva och försök inte att hindra dem.
* Om personen är medvetslös efter anfallet, rulla försiktigt denne till framstupa sidoläge. Stanna kvar tills personen återfår medvetandet. Är du osäker eller orolig ring 112.

 

Identitetsmärket för epilepsi föreställer en låga. På Svenska Epilepsiförbundet kan man köpa det som pins, halsband och armband.

Läs hela artikeln i veckans nummer!

Text: Elsa Maréchal

Foto: Stéphane Maréchal